Simrishamns station (lånat foto)
Olle Hammarlund (1918-1976) var journalist och författare och under många år gladde han läsare i hela Sveriges land med framför allt essäer- eller kanske jag ska säga "essä-kåserier". Idag är Olle Hammarlunds böcker utgallrade från biblioteken och det enda jag lyckades hitta i "vanlig" bokhandel var hans bok om Fårö (Hammarlund var sommar-fåröbo).
I mina hyllor har jag ett par av hans böcker och jag vårdar dem ömt. Just nu läser jag "Samtal på jorden" som kom ut år 1971 och som ´har undertiteln "essayer och tankeflygningar".
Här kan man läsa om så vitt skilda ämnen som "valpvaka" (där "konsuln"sitter uppe en natt med sin valpande pudel Maja och drömmer och alla de pengar han ska få in vid försäljningen av dessa rashundar), man kan läsa om historiska middagar med Oscar Wilde, Karl XI, Johnson och Boswell och Sergel- och så skriver Hammarlund om sillatåget- det tåg som en gång gick mellan Simrishamn och Malmö med sill.
En sentimental resa hade anordnats någon gång i slutet av 1960-talet för att återuppliva det då sedan många år skrotade tåget. "I ångdoft och poffpoffpoff poffpoffpoff fördes en tåglast ivriga mamöbor med kaffe och korvsmörgåsar och ögonen glänsande av glädje och kanhända en tår av nostalgi genom det skånska sommarlandskapet till Simrishamn."
En dragspelare följde med tåget och vagnarna var kompletta med de där gamla skyltarna "Nicht hinauslehnen och" spucken auf den Fussboden verboten". I Simrishamn möttes de resande av Barberare Perssons Oktett som gick före (i hornmusik och höga hattar) till anrika Hotell Svea. På hotellet bjöds sedan på sex sorters sill (och nubbe). Hammarlund avslutar med att konstatera att "stinsen satt med och hade mössan på".
Nu ser jag fram emot att få läsa eesayen "Flammarion flyger" (som handlar om Camille Flammarion och hans färd med luftballong. (Året var 1867). Flammarion kan jag nog få anledning att åerkomma till.
2 kommentarer:
Olle Hammarlund som tråkigt nog bara blev 58 år skrev i många år den kluriga sista sidan i Industria, det var det bästa i den månadstidskriften.
Ett av hans kåserier handlar om mannen som ägde en vaxrulle från den enda gången Strindberg spelats in. Han samlar sina goda vänner kring en ålderdomlig fonograf, och så lyssnar man andäktigt till titanen fast det mest är ett kraxande flatskratt.
När man spelat färdigt vill man lyssna på nytt, men si, apparaten är felinställd så den har rakat ren rullen för en ny inspelning. Kvar finns långa spånor i vax. De läggs i ett kuvert med påskriften "Strindbergs röst".
Olle Hammarlunds många essäsamlingar och enda roman borde aldrig få rensas bort från bibliotekshyllorna.
På Lunds Universitetsbibliotek finns fem hyllmeter med hans kvarlåtenskap, säkert alldeles tillräckligt för många postuma böcker. Bland annat finns manuskriptet till en roman med Kristianstad-motiv. Den hade jag gärna velat läsa.
Ivo Holmqvist: Jag har fortsatt läsningen av "Samtal på jorden"- det kommer att bli flera essaysamlingar av Hammarlund för min del. (via fjärrlån eller via antikvariat). Han skriver så trevligt och framför allt så initierat. Jag lär mig något nytt på varje sida. Det är så fruktansvärt synd när böcker som Hammarlunds försvinner från bibliotekshyllorna.
Skicka en kommentar