Der Müßiggänger (Dagdrivaren) av Yusuf Atılgan

Foto: Paul Keller

Yusuf Atılgan anses vara en av den moderna turkiska romanens pionjärer. Nu har jag (äntligen) läst hans "Aylak Adam"(från 1959) som nu finns i tysk översättning. Det tog ett litet tag att komma in i romanen men efter cirka 50 sidor lossnade allt och så var jag fast.

En man (han kallas bara för C.) vandrar ensam genom Istanbul på jakt efter kvinnan med stor "K"- en kvinna som han är helt säker på ska finnas där någon stans, det gäller bara att hitta henne. Under tiden betraktar han människorna och staden och han analyserar och funderar. Hans syn på människorna är inte positiv och hans kommentarer är fyllda av svart humor- "C" är definitivt inte en älskare av denna världen.

Biografer och barer och gator passerar genom hans tillvaro, som är, om inte inrutad så dock begränsad och det är C själv som sätter ramarna. Romanen tar läsaren genom fyra årstider (det är så den är indelad) och varje årstid har en brännpunkt. C träffar först Güler- en ung kvinna med vackra blåa ögon som han spanat in under sina ensamma promenader- kanske är hon den rätta? Så berättar Güler om sina drömmar som är "en lägenhet med tre rum och kök och två barn". Därmed är hennes saga hos C all för vardagsrutiner är det värsta han vet. Någon "matkassebärare" tänker han inte bli omvandlad till.

"Und dann? Meine Damen und Herren, verpassen Sie diese Gelegenheit nicht! Kommen Sie herein, schauen Sie her. Ein Drama in drei Akten. Erster Akt: Die Berge sind ganz flach. Zweiter Akt: Überall Hügel! Dritter Akt: Die Ebene ist versunken. So viel für heute, meine Herren. Guten Abend. Wir hoffen, Sie morgen wieder hier begrüssen zu dürfen."

Raskt vidare till nästa dam, Ayse, (som är något äldre och mera erfaren). Det blir en het och intensiv sommar. Allt kunde ha fungerat så bra men C, som ständigt söker tvåsamheten kan inte leva i den.  Han kommer evigt att bli den "förlorade vandraren" på jakt efter något som inte finns.

Orsaken till att C är som han är kommer fram gradvis genom samtal och dagboksanteckningar- det blir till en sorglig och ändå intressant psykologisk studie som löper parallellt med den yttre handlingen i romanen.

Jag är så glad att jag hittade den här boken - en verkligt stor läsupplevelse- och jag önskar verkligen(som vanligt) att den blir översatt till svenska. 

Till sist: ett exempel på den svarta humorn som genomsyrar boken.

"En av de saker som han inte förstod hos människorna var deras vana att alltid läsa tidningar. Varför var det tvunget att känna detta behov att bli deprimerad varje morgon?--- I den här staden köptes tusentals tidningar- se till exempel på den här gamle mannen- blir han glad över att läsa: I STADSDELEN FATIH HAR TVÅ HUS BRUNNIT NER och kan han sedan förnöjt säga "Gudskelov har jag inget hus där"? EN MAN HAR DÖDAT SIN FRU. "Jaha, ja. Vem vet vad för sorts slampa hon var" UPPROR I KINA". " Låt dem bara slå ihjäl varandra, allihop." (min egen lite knackiga översättning)

Der Müssiggänger har getts ut av Unionsverlag (Türkische Bibliothek) och översättningen är gjord av Antje Bauer. Det finns ett lärorikt efterord och dessutom berättas det om både omslaget och översättaren. En stor eloge för det!!