Jag målar som en gud

Hanna Reetta Schrecks biografi över den finländska konstnärinnan Ellen Thesleff får mig nästan att tappa andan. Vilket lysande kvinnoporträtt och vilket lysande porträtt av en tid. Ellen Thesleff ( 1869-1954) fick en privilegierad start på livet med förstående föräldrar och tät familjegemenskap men för att lyckas som konstnär krävs också enorm envishet, passion och integritet. Ellen Thesleff var utrustad med allt detta.

Självporträtt 1894-95. ’ Tre personer inom en ( jag själv)-
1) urmänniskan i mig som alltid funnits
2) den som känner och lever i det levande livet
3) geniet den som kan gå ur sig själv och se in i sig själv. Guden finns inom en själv.

Ellen Thesleff var ung under det som kallades ” la Belle Époque ”, en tid av relativ fred och utveckling i Europa. Världen andades framtidstro och hopp. Jag läser om resorna, om mötena med andra konstnärer, om de starka banden till syskonen - framför allt till systern Gerda. Hanna-Reetta Schreck har fångat både kvinnan och konstnären i sin levnadsbeskrivning och dessutom har hon illustrerat den med Ellen Thesleffs målningar från skilda tidsperioder och med många detaljerade foton. Jag hade inte möjlighet att se utställningen över Ellen Thesleffs konst på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm (2016) och då är ”Jag målar som en gud” faktiskt ( om uttrycket tillåts) en gudagåva.