Edward Elgar (1857-1934) torde vara mest känd för ”Pomp and Circumstance” men han har lämnat efter sig så mycket mer i musikens värld. År 1923 var Elgar en trött och håglös man, han kände hur inspirationen hade lämnat honom och han sörjde sin älskade hustru Alice som nyligen avlidit. För att komma bort från allt bestämde sig Elgar för att bege sig till Brasilien. Om denna resa vet man inte mycket men den engelske författaren James Hamilton-Paterson har vågat sig på att fundera och fantisera ihop en fiktiv biografi om just denna tid i Elgars liv. Boken har kort och gott fått titeln ”Gerontius” - och namnet är hämtat från John Henry Newmans versepos ”The Dream of Gerontius” som också tonsatts - av Elgar. Newmans verk handlar om hur en gammal mans själ går från dödsbädden och upp till evighetens portar för att där stå till svars.
Hamilton-Paterson belönades med Whitbreadpriset för detta förstlingsverk år 1989 men jag har inte hittat någon svensk översättning. Jag har förstått att Hamilton-Paterson är en författare som håller sig undan offentligheten så gott det går (inga TV-soffor där).
Från romanens baksida hämtar jag följande text:” —- and in telling the story of that journey explores melancholy and the waning of creative genius; post-war disillusionment; and the way in which England treats its great artists”.
”Gerontius” är en bok med många sidospår men främst handlar den säkert om musikens odödlighet och det blir dags för mig att låna hem en del av Elgars odödligheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar