Lunch med Céline

Attentatet i Lissabon den 1 februari 1908. Drottning Amélie försöker skydda sin son. I attentatet mördades hennes man kung Carlos I och kronprinsen Luis Felipe.

Abbé Mugniers dagbok bjuder sannerligen på otaliga inblickar i franskt kulturliv. Den gode abbén verkar ha umgåtts med ”alla” och han antecknade flitigt om sina upplevelser. I januari år 1933 var abbé Mugnier på lunch hos familjen Descaves med Céline, Célines mor och konstnären Vlaminck. Céline var på sitt bästa humör och han talade ivrigt och mycket - rummet blev som ett enda stort fyrverkeri, skriver abbén och fortsätter ” Céline skonade inte mina stackars känsliga prästöron och hans språk var kryddat med diverse profaniteter. Han hade varit i Berlin och han berättade att de flesta tyskar är anarkister. De är rädda för kommunismen och den rädslan kommer att skydda oss från krig. Han hade också varit i Breslau, en kolgruvestad som han målade en förfärlig bild av. Vlaminck höll låda han också och förklarade att ” det finns inga konstnärer längre - vare sig i Frankrike eller i Tyskland ( inte i Spanien heller) och om jag (Vlaminck) inte trodde mig vara konstnär skulle jag inte måla över huvud taget. Muséerna är mina bordeller, de roar mig men jag går aldrig upp för trappan och jag ligger inte med Delacroix eller någon annan”.

”När jag kom hem efter lunchen stod drottning Amélie och väntade på mig i porten. Vi samtalade en stund och hon berättade att hon snart skulle resa till Neapel.”

En kontrasternas dag för abbé Mugnier, onekligen.