Så var det då

Jag har läst Gwen Raverats underbara barndomsskildring från slutet av det förrförra seklet. Boken finns i svensk översättning (1985, Forum förlag) och den kan också läsas via Gutenbergprojektet (fast då på originalspråket, engelska).

Gwen Raverat (1885-1957) var konstnär med träsnitt som specialitet och sidorna är fyllda av underfundiga och humoristiska illustrationer. Det måste också nämnas att Gwen var barnbarn till den världsberömde Charles Darwin. Charles Darwin hade sju barn och alla verkar de ha varit något excentriska - de får ett helt kapitel för sig själva i boken. Allt är skrivet "cirkulärt" som Gwen Raverat också talar om i ingressen. Det börjar och slutar i princip på samma plats.

George (Gwens far) Darwins barn fick växa upp i tämligen stor frihet i Cambridge och i minnena finns glimtar från skolgången (i början med guvernant), släktkalas och vilda lekar i det fria. Danslektionerna var en speciell plåga och inför varje "omgång" bad lilla Gwen att lärarinnan måtte ha avlidit under natten. I kapitlet om fastrar och farbröder fastnade jag extra länge hos "faster Etty" en mycket originell dam med rejält med skinn på näsan.
" When there were colds about she often wore a kind of gas-mask of her own invention. It was an ordinary wire kitchen-strainer, stuffed with antiseptic cotton-wool, and tied like a snout, with elastic over her ears. In this she would receive her visitors and discuss politics in a hollow voice out of her eucalyptus-scented seclusion, oblivious of the fact that they might be struggling with fits of laughter."

Faster Etty var som synes mycket rädd för förkylningar och varje gång det vädrades i huset slängde hon en filt över sin man (från topp till tå.) Den stackars mannen löd snällt och blev sittande på sin stol  helt täckt av filten. Etty förklarade också krig mot de stinksvampar som fanns i skogen intill. "Stinkhorn" är det engelska namnet för denna svamp men latinet har en mera grafisk beskrivning och 1500-talsbotanikern John Gerard kallade den rätt och slätt "Prike mushroom". Den har i alla tider fört tankarna till sex, död och snuskiga skämt och faster Etty kunde inte tolerera svampens existens. Så- ut med svampkorgen och en lång käpp. Sedan brändes hela härligheten upp bakom låsta dörrar " because of the morals of the maids".

Kapitlet om kläder är också hejdlöst roligt - en lång lista på vad en ung dam tvingades sätta på sig är nyttig läsning och nog jublade jag inombords när Gwen massakrerade en vansinnig parisisk hattskapelse. "I took off my hat and STOOD on it, and squashed it as flat as ever St. George squashed the dragon."

Jag skulle kunna citera hur mycket som helst från de här memoarerna men bäst är att upptäcka och läsa själv. Nog är "Så var det då" den verkliga klassiska godbiten.