Det får man inte ha och det är många som tvingats till tystnad genom årens lopp. Tyvärr har vi inte blivit ett enda dugg klokare och det fria ordet hotas ständigt - ibland från de mest oväntade håll. Lite läsning av Voltaire skadar aldrig och jag har därför underhållit mig med några av hans engelska brev nu under småtimmarna. ( De finns i svensk översättning).
Voltaire tvingades i landsflykt år 1726 och han for till England. Under de tre år han vistades där iakttog han och skrev ner sina tankar om det engelska samhället, ett samhälle som han kom att beundra men naturligtvis inte utan klarsyn. Pennan slutar aldrig att vara vass. Han skriver om kväkarna, om presbyterianer, filosofer, författare - listan blir lång. Breven är relativt korta- Voltaire kan konsten att begränsa sig, att inte flyta ut.
Brev nummer fem handlar om anglikanerna och avslutas på följande eleganta sätt.
"That indefinable being, neither ecclesiastical nor secular, in a word what we call an Abbé, is an unknown species in England. Here clerical gentlemen are all decorous and almost all pedants. When they hear that in France young men notorious for their debauches and appointed to bishops through their intrigues of women, make love in public, find fun in composing tender love-songs, give long and exquisite suppers every night, and then go straight to pray for the light of the Holy Ghost and brazenly call themselves the successors of the Apostles, they thank God they are Protestants. But, of course, they are wicked heretics fit to be burned with all the devils, as Master Francois Rabelais says, and that is why I don't get mixed up in their affairs."
Voltaires engelska brev ( som kom i bokform 1733) blev förbjuden i Frankrike och bokbål anordnades. Voltaire kom fortsättningsvis att bosätta sig i gränstrakter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar