Mellan september 1940 och maj 1941 regnade de tyska bomberna över London i det som kallades för "blitzen". Dag och natt ljöd sirenerna och de åtföljdes av bombplanens muller och de hemska explosionerna. I blitzen fick över 40 000 människor sätta livet till och tusentals byggnader förstördes. Frances Faviell bodde då i ett flervåningshus på Cheyne Walk i Chelsea och i "A Chelsea Concerto" kan man läsa om hennes upplevelser under den här tiden. Frances tjänstgjorde som frivillig sjukvårdare under kriget och hon fick lära sig att stå mitt i de mest outhärdliga scener när människor lemlästades och dog och när hem förvandlades till rykande ruinhögar.
" We went up on to our flat roof, which was pretty high and gave a splendid view over London, and it was awful- although beautiful, a brilliant blood-red- the kind of sky in which Turner would have delighted. All I could think of were the words of the round, ' London's burning, London's burning. Fire, fire---"
Över Frances hus på Cheyne Walk vakade den gröna porslinskatten, den som hon lyckats få med sig ut från Kina när hon tvingades fly därifrån år 1936. Den gröna katten tillskrevs magiska egenskaper och var en slags skyddsängel. Den 16 april 1941 föll katten ner från sin hylla. Den påföljande natten fick huset på Cheyne Walk en "direct hit och förfärliga scener utspelades.
Frances Faviells krönika över den här tiden är ett historiskt dokument av rang, dessutom har hon skrivit med både liv och stark intensitet. Det tog Frances åtskilliga år innan hon orkade teckna ner sina minnen och boken kom inte ut förrän år 1959. Nu finns "A Chelsea Concerto" i ny utgåva och det är säkert många läsare tacksamma för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar