Av de nordiska böckerna i mina hyllor är (förutom de svenska, så klart) de danska i klar majoritet. Jag ska ta fram några av mina favoriter- och jag börjar med Tove Ditlevsens två romaner "Man har gjort ett barn illa" (från 1941) och "Barndomens gata" (från 1943). Ditlevsen skriver om människors utsatthet och ensamhet. Tove Ditlevsen fick själv ett mycket svårt liv som hon ändade för egen hand bara 58 år gammal (år 1976). Hon blev en av Danmarks allra mest folkkära författare och till hennes begravning kom hundratals människor för att visa sin sorg och vördnad.
Under tjugo år hade författarinnan en egen spalt i tidskriften Familie Journalen där hon svarade på läsares olika frågor om problem. Om sitt eget mycket komplicerade liv berättade hon ärligt och öppenhjärtigt.
Tove Ditlevsen växte upp under fattiga omständigheter i en liten lägenhet i stadsdelen Vesterbro i Köpenhamn. Hennes far (som var pannskötare) var ofta arbetslös och det var svårt att få pengarna att räcka till. Tove hade ingen möjlighet att fortsätta skolan efter 14 års ålder- hon fick arbeta på kontor för sin försörjning. Hela tiden drömde hon om att bli författare. År 1937 (då var hon ännu tonåring) lyckades hon få en dikt publicerad i tidskriften "Vild Hvede"- och två år senare är hon gift med tidskriftens redaktör och hennes första diktsamling "Pigesind" blir mycket framgångsrik. Hon fortsätter att skriva romaner och noveller. Hon var gift fyra gånger och hon led svårt av depressioner hela sitt liv.
(Källa: Björn Fischels förord till "Man har gjort ett barn illa" utgiven av En bok för alla, 1987)
Så här skriver Tove Ditlevsen i sitt förord till Barndomens gata: "Barndomens gata släpper inte så lätt sitt tag, för den äger också en mörk och hemlighetsfull charm. Så här talar den till mig i en dikt:
Jag är din barndoms gata,
jag är ditt väsens rot,
jag är ett bultande hjärta
i allt som du längtar mot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar