I Lyrans resa runt jordklotet har jag börjat i öster.... och först ut blev Sofi Oksanens bok "Stalins kossor". Det är en lång historia- kanske något lite för lång i mitt tycke. Den första delen av boken handlar mest om huvudpersonens ätstörningar och jag måste erkänna att jag tycker att det blir lite väl mycket av just den varan.
-
Sedan tar det sig- och jag dras in i berättelsen om den unga kvinnan som söker sitt jag, sin identitet. Anna, som hon heter, slits mellan två kulturer- två länder- Finland och Estland.
-
Jag tycker att det är främst i skildringen av ett okänt Estland som Oksanen är mästerlig. Hon skriver om ett folk som fått utstå svåra lidanden. Skräcken för deportation (till Sibirien) och vad denna skräck gör med människor (jag tänker på en film av Fassbinder "Angst frisst die Seele aus") . Hur lever man när man känner sig som främling i det som ska vara ens hemland (Finland)? Hur blir man accepterad för den man är?
-
"Stalins kossor" lämnar mig inte oberörd och tankarna mal långt efter det att jag slutat läsa. Sofi Oksanen är en författare jag vill läsa mera av.
Verdens bokdag: Vis deg frem som oversetter
9 timmar sedan
4 kommentarer:
Denne blir eg bare meir og meir nysgjerrig på.
Oksanen är helt klart en spännande författare. Jag kommer att beställa hennes senaste på biblioteket snart.
Visst är det intressant att få veta mer om hur det var i Estland. Jag tyckte mycket om boken. Jag tycker inte att bullimin tar över boken, jag tycker att den vävs samman med familjens historia på ett snyggt sätt.
Ja visst ska vi läsa mer av Oksanen!
Men
jag känner att jag måste vänta ett litet tag, boken var mastig och lämnade kvar en känsla av svält, och jag tror att hennes nya, Utrensning, också kommer att vara en roman som finns kvar länge efteråt...
Skicka en kommentar