torsdag 30 april 2009

Agnes Grey av Anne Brontë


Ännu en bok av en klassisk kvinna. Jag var väldigt nyfiken på "syster Anne" och hennes Agnes Grey- och jag blev inte besviken. Det var verkligen ingen sinekur att vara guvernant i 1800-talets England och Agnes har det mycket svårt- speciellt i sin första familj- att hon inte ville tillbaka dit är inte svårt att förstå. Familj nummer två är inte riktigt lika hemsk men ändå en prövning för en bildad och klok flicka som Agnes. De första två tredjedelarna av boken tycker jag flyter på bra och det är intressant att läsa Agnes funderingar och kommentarer- ofta mitt i prick och mycket väl formulerande. Det hela är ytterst underhållande. Jag har dock lite svårt för slutet- det blir lite för "jolmigt" för min smak. Lite för mycket "and they lived happily ever after"- men ändå....- detta är en bok som känns aktuell än idag och den är värd många läsare!

3 kommentarer:

snowflake sa...

Jag håller helt med dig, det hände något där i slutet. Som att AB skrev för nån annans skull, eller kände sig tvingad att predika lite, eller nånting sånt. Lite oärligt, påtvingat.

Ingrid sa...

Ja, jag tappade liksom "stinget" i läsningen där - synd på en annars så bra bok.

H alias violen sa...

hmmm, väntar fortfarande på Agnes på bibblan, måste nog börja på nästa bok i utmaningen snart istället, skippade ju rosen också.....

ha en trevlig valborgshelg