onsdag 18 mars 2009

Ännu en jävla natt i Suck City

Javisst var det i första hand titeln som drog mig till boken. Det kan inte förnekas. I andra hand väcktes mitt intresse på grund av "lokalen"- vilket i detta fall är Boston. (Författaren Nick Flynn växte upp i Scituate som ligger cirka tre mil söder om just Boston- och det är en pittoresk stad alldeles vid havet). Boston var min egen hemstad under ett antal år så jag känner igen många platser som Flynn skriver om.

Nick Flynn skriver om sin far och om sig själv. Fadern, Jonathan, är en far som är totalt frånvarande och som drömmer sina egna drömmar- om att bli något "stort"- att skriva den där fantastiska romanen etc. Av detta blir intet.

Nick och hans äldre bror får i stället växa upp med mamman (som var mycket ung när hon fick barnen) och hennes radda av olika pojkvänner. Det blir en jobbig uppväxt och så småningom hemfaller också Nick i drogmissbruk. Mamman tar livet av sig (och det blir Nicks bror som hittar henne ).

Nick lyckas ta sig ur sitt missbruk och börjar arbeta på ett stort härbärge för hemlösa i centrala Boston. Där arbetar han i flera år- och han återknyter kontakten med den för evigt kringflackande fadern (som under perioder bor på härbärget- när han inte sover ute).

Jag tyckte om den här boken. Jag tyckte om det sätt som Flynn skildrar sin far på. Det är en sorglig historia, visst- men den slutar inte utan hopp. Det finns något rörande i hela den här berättelsen- och jag beundrar Flynn för hans sätt att hantera sina upplevelser. Det hade varit mycket enklare att skriva en "hatbok" och ösa galla över den hopplöse fadern men det gör han inte.

" På trottoaren ser jag hur förvrängd och dvärglik han har blivit. Skelögd, stel i kroppen, mindre och mindre. Så är det kanske med alla föräldrar, men min pappa har blivit mindre utan att ha blivit mindre kaxig. Han är kaxig och paranoid på samma gång. Hans uppenbarelse inger ingen större respekt, om man bortser från den aura av vansinne som galningar brukar omge sig med, den där "ser det ut som jag bryr mig ett skit-" utstrålningen"



Inga kommentarer: