Strövtåg i Schweiz

Schaan/ Liechtenstein- lånat foto

Schweiz upphör inte att fascinera. Jag minns mitt första möte med landet- det var för ganska exakt 40 år sedan och alperna blommade.... turen gick också till Liechtenstein (som man körde in i helt obemärkt och plötsligt). Vi övernattade i Schaan. Jag minns att jag sa "Nu kan jag dö lycklig för jag har sett alperna blomma"... ack ja.... men vackert var det sannerligen- blåa gentianor och alprosor....

Jag läser i Per Landins bok "Tyska samtal" och nu har jag alltså kommit till landet med "Helvetia" på frimärkena. "Tyska samtal" kom ut 1988 och är således nära 25 år gammal- men här finns mycket som fortfarande är aktuellt och väcker stor nyfikenhet.

Schweiz har ingen nationallitteratur- det konstaterades väl även vid förra årets bokmässa. Det är ett "språkindelat" land och de fransktalande ( t ex) har Paris som huvudstad, skriver Landin. Schweiz är också trångboddhetens och federalismens land framför allt.

Två av de omnämnda författarna väcker mitt intresse lite extra mycket- Silvio Blatter och Franz Böni. Ingen av dem har blivit översatt till svenska. Silvio Blatter är mest känd för sin hembygdslitteratur och då främst en trilogi om Freiamt. (Freiamt ligger i mellersta Schweiz). Hela verket liknas vid en målning av Brueghel- med många personer och många händelser. "Bild läggs till bild och dag till dag". Det är helheten som är starkare här än detaljerna. Romanerna i trilogin är omfångsrika- var del en tegelsten i sig- men jag känner mig ändå väldigt lockad att läsa.... "vemodig grundton-- där dimman och flodens stilla flöde bestämmer rytmen och sinnesstämningen".

Franz Böni är samhällskritisk- och hans bok "Alle Züge fahren nach Salem" beskrivs som en blanding av Kafka och Thomas Bernhard i stil.

Jag har hittat en nätt liten bok av Böni (alldeles färsk är den också, tror jag). "Bisons im Winter". Under 100 sidor så det bör jag väl klara av.

Med Per Landin till Österrike

"Ett land med få bokläsare" är rubriken på kapitlet om Österrike. I artikeln nämns en antologi skriven av Jochen Jung- som jag tycker verkar ge intressanta om än kanske något deprimerande inblickar i litteraturens Österrike. Här några citat:

"Österrike, ja, ja - jag kan inte hålla mig för skratt när jag hör ordet. (Peter Rosei)

"Jag vill hävda Österrikes geografiska, politiska och litterära inexistens" (Helmut Eisendle).

Som om det inte räckte med Thomas Bernhards utgjutelser över hemlandet....

Österrike beskrivs som ett land som blev svårt sargat av två världskrig och därefter "placerat i ett slags ingenmansland" men det finns hopp, menar Jung. Trots det lever väldigt många av Österrikes författare utomlands.

Nu skrevs ju Landins artikel för väl över 20 år sedan och kanske har mycket ändrat sig sedan dess. Författare som nämns särskilt i boken är Peter Handke, Gerhard Roth och Franz Innerhofer.

(Både Handke och Roth har översatts till svenska). Ovan den prisbelönta romanen "Det stilla havet". Temat i boken är "flykten och sökandet efter en identitet i vardagen". En läkare har lämnat sin familj och sitt arbete och flyttat ensam till landet. I det stilla livet lyckas han finna sig själv så småningom. (Jag har inte läst själv men det vill jag gärna göra efter att ha inspirerats av Landins möte med författaren).

Per Landin: Tyska samtal- en resa genom fyra litteraturer. Utgiven 1988 . Symposion förlag. Läsningen fortsätter.

"Nykomling på mässan"

Bokmässan i Frankfurt am Main (fotot är lånat).

Jag läser Per Landins "Tyska samtal- en resa genom fyra litteraturer " från 1988. Det är en samling tidningsartiklar som fördelar sig på reseintryck och författarporträtt.

Här hittar jag "Nykomling på mässan" som handlar om Landins första möte med det gigantiska spektaklet "Bokmässan i Frankfurt am Main". Det här är världens största bokmässa. Jag föreställer mig att det är som att inträda i både paradis och helvete på en gång. I nästan en hel vecka håller man på, nära 300 000 besökare kommer hit varje år och man väljer också ut ett speciellt kulturområde för varje mässa. År 2012 är det Nya Zealand som är i fokus.

Per Landins besök (det han skriver om) ägde rum i oktober 1986 och han är överväldigad. "Den ovane följer med strömmen och märker ganska snart att det börjar flimra för ögonen. Man ser åt höger, åt vänster, på förbipasserande människor." Han noterar den stora mängden icke-litterära böcker och han "börjar känna sig som en programmerad hamster". Han bjuds på öl av författaren Max von der Grün vandrar vidare mot diverse förlagsstånd- får mat och dryck och konstaterar "den som kommer till Frankfurt har nämligen varken tid eller lust att läsa böcker- de riktiga bokläsarna lär släppas in sista dagen och kastar sig då över restexemplaren--".

Golo Mann (fotot lånat från Wikipedia)

En av de mera omtalade böckerna just det året var Golo Manns memoarbok "Erinnerungen und Gedanken" (Minnen och tankar). Golo Mann (1909-1994) var son till Thomas Mann och är väl mest känd i Sverige för sin bok om Tysklands historia (Tysklands historia under fem decennier: Weimarrepubliken, Tredje riket, de två republikerna ). Golo Mann fick ett intressant liv (om det var lyckligt kan jag inte säga)- och hans memoarbok borde vara mycket läsvärd. Tyvärr finns den inte översatt till svenska.

Jag fortsätter min läsning av Per Landins trevliga och lärorika berättelser.