Resa med förhinder

Långt ute i havet- och väster om de yttre Hebriderna (utanför Skottlands kust) ligger ögruppen St Kilda. Sju öar består den av Hirta, Soay, Boreray, Dùn, Levenish, Stac Lee och Stac an Armin.

Här ett foto taget i slutet av 1800-talet (från ön Hirta).

Det krävdes tre resor för Kathleen Jamie innan hon kunde nå fram till sitt resmål- St Kilda. Det är nämligen mycket svårt att ta sig dit. Från Oban på Skottlands västkust tar det hela åtta timmar med båt och det krävs hyfsade väderförhållanden för att över huvud taget kunna landstiga.

Katie Jamie berättar om sina mödor och sina ansträngningar i essayen "Three Ways of Looking at St Kilda" i boken "Sightlines". Katie kände sig utbränd och var trött på att städa undan legobitar och byta blöjor- hon längtade ut, hon ville åter igen känna sig som en del av världen. Hon fick en 40-årspresent- och presenten var en resa till St Kilda. En vecka skulle hon vara där.

Redan som barn hade Katie hört talas om St Kilda och hon fick se en film i skolan om ögruppen. Magnifika klippformationer och kvinnor i schalar som hukade framför de små stenhusen. På öarna hade människor bott i tusentals år- trots isolering och hårt klimat. Man livnärde sig på några få typer av grödor, fårskötsel, fiske och fågel. Så kom de nya tiderna med ångbåtar och den moderna världen trängde in även till de små husen på Hirta. Ungdomen stannade inte kvar och det blev dödsstöten för detta örike. År 1930 bad den kvarvarande befolkningen om att bli evakuerad. Så släcktes de sista torveldarna och öarna lämnades åt fåglarna. Nu förvaltas ögruppen av "The National Trust for Scotland". År 1986 fick St Kilda status som världsarv.

Födelsedagspresenten blev det inte mycket av- allt såg hoppfullt ut men så vände vinden och landstigningen blev omöjlig. Försök nummer två ägde rum några år senare- samma skeppare och han varnade "det är inte säkert att vi kan gå iland...." Katie insisterade- hon hade hört att vindarna skulle blåsa i rätt riktning. Iland kom man visserligen men det gick inte att stanna- vinden vände. Det blev ett tredje försök två år senare- och då gick det bra. Katie fängslas av platsen och naturen- den håller henne trollbunden men hon måste återvända hem- för "to linger on St Kilda just for the sake of it would merely have been romance".

Vill man läsa mera om den här isolerade lilla ögruppen kan man prova länken till

St Kilda National Trust eller länken till den ypperliga Wikipediaartikeln om öarna.

.

Nyförvärv med tysk anknytning

Den här kunde jag inte motstå. Max Egremont fick lovord för sin biografi om Siegfried Sassoon som kom ut för några år sedan- nu har han skrivit om den del av Tyskland som säkerligen fick uppleva krig och förödelse värst. Nya vindar har blåst över det som en gång kallades för Ost-Preussen- det tillhör nu till stor del det moderna Europa.

Max Egremont reser runt och besöker både gammalt och nytt. Jag ska läsa med stort intresse.

Två böcker av Karl-Markus Gauss

Efter att ha rest runt i Galizien med Martin Pollack och med en pågående resa längs med Donau i Claudio Magris regi, ser jag mig om efter nya äventyr. Vad kan då vara mera lockande än att göra utflykter tillsammans med Karl-Markus Gauss? (Jag har redan följt honom en bit längs Donau). Dessutom är det så bra att ett par av hans böcker finns översatta till svenska (och lätt tillgängliga). - I "De döende européerna" tar Gauss oss med till fem olika europeiska regioner. I var och en av dem fokuserar han sig på en folkgrupp "de sefardiska judarna i Sarajevo, gottschee-tyskarna i Slovenien, de albanska arbëresherna i italienska Kalabrien, sorberna i östra Tyskland, arumänerna i Makedonien. " "De döende europeerna" är utgiven av Bokförlaget Perenn. " eine große Erzählung über eine Reise, die vom Burgund nach Transsilvanien, von der Kleinstadt in Thüringen auf die Insel in Griechenland führt, eine Reportage in dreizehn Stationen, die von den Straßen von Bukarest berichtet, im Niemandsland an der Grenze zwischen Slowenien und Kroatien haltmacht, den Geräuschen von Istanbul und der Stille auf einem Militärfriedhof in Italien nachspürt" "Im Wald der Metropolen" är Gauss senaste bok och även den är en berättelse om en resa genom Europa- en kulturhistorisk odyssée.... åh, vad jag längtar att läsa.... och kanske blir även denna bok översatt till svenska- det hoppas jag innerligt.

Berömda kärlekspar av Iris Schürmann-Mock

Väldigt trevlig bok det här. Småtrevlig är kanske rätta ordet- en bra bok att ta med på just en egen resa- den ger en stunds mycket skön avkoppling- och en god portion inspiration. (Fint illustrerad är den också).
-

Fjorton par får vi följa- och sju länder beskrivs lite mera detaljerat. Det är svårt att välja men jag har en speciell svaghet för öar så Helgoland lockar. Dit for August Strindberg med Frida Uhl. (I boken ges både länkar och tips på sevärdheter och litteratur med anknytning till platserna). Man får kanske inte ha stora anlag för sjösjuka om man ska åka båt till Helgoland- Frida Uhl spydde som en katt- när hon kom i land orkade hon inte gå och Strindberg fick bära och släpa henne till närmaste hotell där hon omdelbart somnade av utmattning.
-
Frida Uhl och Strindberg gifte sig på den lilla ön den 2 maj 1893- prästen ställde frågan "Svär Ni att Ni inte bär en annans barn under ert hjärta? (Han råkade av misstag fråga Strindberg också och bruden fick ett hysteriskt skrattanfall- som bara hennes syster kunde få stopp på genom att fräsa "behärska dig". Äktenskapet blev högst olyckligt.
-
Av Helgolands ursprungliga bebyggelse finns inte mycket kvar- engelsmännen bombade ön sönder och samman år 1945.
-
Helgoland är fortfarande populärt bland förälskade par. Cirka 200 par vigs här varje år- i en hummerbod vid fiskehamnen.
-
Några andra par som det berättas om i boken: Maria Wine och Arthur Lundkvist (Danmark), Marie och Pierre Curie (Frankrike) och Maria Callas och Aristoteles Onassis (Grekland och Italien)