Jakten på den den något äldre litteraturen

Jag letade efter  "rekommenderade böcker från anno dazumal" och givetvis fick jag läsa igenom åtskilliga listor (ett kärt besvär) och alltid finns det massor att utforska. Här två av flera fynd.

Den rumänske författaren Camil Petrescu hade jag inte hört talas om och någon svensk översättning av hans verk har jag inte lyckats hitta men väl en norsk.

Camil Petrescu (1894-1957) föddes och växte upp i Bukarest, deltog i första världskriget (där han blev tillfångatagen av österrikarna och frigiven vid krigsslutet). Han kom att skriva en stor mängd böcker men mest känd har han tydligen blivit för romanen Patul lui Procrust , som alltså finns i norsk översättning.

"Prokrustes seng"  har getts ut av Kappelen förlag (2006) och boken har översatts till norska (bokmål) av Steinar Lone.

En engelsk fiktiv dagbok från 1924- kan det vara något? Jo, det tror jag bestämt. Augustus Carp är en riktigt hycklande och självgod typ. Henry Howarth Bashford har författat den här komiska satiren. Här kan man läsa mer om mästerverket.

Ibland hittar man- utan att söka

Biblioteksbladet är en tidskrift med gamla anor (sedan 1916) och kanske borde jag ägna lite mera tid åt att läsa nätupplagan. Under lite allmänt bläddrande bland "gamla författare" hamnade jag mitt i Project Runeberg och en samling äldre utgåvor av just Biblioteksbladet. Vi skriver sent 1920-tal och det är riktigt roligt att läsa de gamla recensionerna.

Lite extra spännande var det att hitta "Några tyska böcker från åren 1927 och 1928".

Vad sägs om den här sammanfattningen av Anna Seghers mycket kända "Aufstand der Fischer von St. Barbara"

"Novellen skildrar ett uppror av fiskarbefolkningen på en liten ort vid kusten, vilket
framkallas av hungerns och förtvivlans påtryckning, då rederiet skamlöst pressar ut befolkningen.
Det är som en ballad om dessa tungrodda, tafatta människors hjältemodiga och hopplösa strid
mot vapnens och den bättre organisationens övermakt. Berättelsen utmynnar i hopplöshetens
tecken: några stupa i striden, de andra återupptaga arbetet på de gamla villkoren. — På grund
av den naturalistiska friheten i den erotiska skildringen bör någon försiktighet iakttagas vid
utlåningen. För alla mogna läsare, särskilt också bland arbetarna."

Man kan ju undra vad för rafflande erotiska skildringar som finns i berättelsen.

Man skriver också om den elsassiske författaren René Schickele och hans trilogi "Das Erbe am Rhein" (faktum är att första delen i den trilogin "Maria Capponi" finns översatt till svenska.) och han får positiva vitsord. Så bra, tänker jag, som har skaffat "Maria Capponi" i tysk version och bara väntar på ett lämpligt tillfälle att börja läsa.

Jag kommer absolut att fortsätta att konsultera "Biblioteksbladet" framför allt då  de äldre upplagorna. Så bra att de finns lagrade i Runebergsprojektet!

Ett alldeles eget bokmagasin

Jag kom på att jag ju har ett eget bokmagasin i min hall (där har en del böcker från mina föräldrars hyllor hamnat). Nu har jag samlat på mig en hög som jag hoppas kunna läsa under jul och nyår (vi får väl se).

Tage Aurell är jag speciellt intresserad av- en idag nästan helt bortglömd författare och Ludvig Nordström är det väl heller inte många som läser längre.

Ett roligt fynd var "Månen över Lund" från 1931 av Ingeborg Björklund. Ingeborg Björklund var i ropet även 1930 (se här vad Mimmimarie har hittat i SvD:s årsböcker). Jag har inte läst "Månen i Lund" men jag vill mnnas att min mamma muttrade något om att "den var vågad". Fast att vara vågad på 30-talet är givetvis inte samma sak som att vara vågad år 2012.... idag skulle man förmodligen inte ens höja på ögonbrynet över den här boken. Nu måste jag själv läsa för att ta reda på vad det var som ansågs så "skabröst".

Mytomspunnen bro

Bron över Drina (lånat foto)

År 1961 tilldelades Ivo Andric från dåvarande Jugoslavien Nobelpriset i litteratur med motiveringen " för den episka kraft varmed han gestaltat motiv och öden ur sitt lands historia". Den bok han speciellt belönades för var "Bron över Drina" som kom ut 1945. Det är en odyssé genom 400 år av Bosnisk- Herzegovinsk historia. "Bron överlever krig, översvämningar, bränder och upplopp: varje avsnitt ur stadens (Visegrad) historia, omspännande tiden 1571 till 1914, avslutas med att mana fram bilden av bron, alltid lika oberörd, en mäktig, stum symbol. Människogenerationer avlöser varandra, men bron står kvar, oföränderlig som det rinnande vattnet under den." (Helmer Lång, De litterära Nobelprisen 1901-1983).

"Bron över Drina" finns i svensk översättning (1960 och 1993)- men nu går den bara att få tag på via antikvariat/bibliotek. Tråkigt nog. Jag skulle väldigt gärna vilja läsa- och ja, jag får väl belasta mitt fjärrlånekonto igen (snart har jag fyllt det över "rimlig" kvot....).

Om gamla böckers bestående värde

"Vers och Prosa" kom ut i en serie på P.A. Norstedts förlag under 20-talet. Jag har ärvt fyra upplagor. I 1928 års P*A*N- "Vers och Prosa" hittar jag "Främlingen och löjet- observationer under de senaste femtio åren" av Carl G Laurin.

-

Carl Gustaf Laurin (1868-1940) var författare, konsthistoriker och pedagog. Han var verksam inom Norsteds förlag under cirka 40 år.
-
" Vissa språkljud ha en komik, som klingar starkare ju närmare geografiskt sett de förekomma de öron som höra på; med andra ord, värmländskan är mera roande för en sörmlänning än för en dansk---- Hur verka vi svenskar t. ex. på fransmän? Som "demi-boches", om man vill vara sanningsenlig, trekvartstyskar, om fransmännen bli arga. Vi förefalla också löjligt gaddlösa. Jag minns en gång hur på en svensk tillställning av universitetsutbildat folk, uteslutande manfolk, glädjen blev hög fram på småtimmarna. En fransman blickade vänligt på en och annan björndansande herre. "Hur förefalla dessa människor er?" frågade jag. "Comme quelque chose d'un peu fruste mais pas très doux". Något opolerade, karga och som Linné sade "med fattuge åtbörder". Men hjärtans beskedliga och snälla sågo de ut, tyckte fransmannen. "Godiche", tafatt tölp, är ett ord, som ej sällan fransmän emellan yttras då fråga är om svenskar."
-
(Främlingen och löjet, Vers och Prosa, Norstedts förlag 1928)
-
I den här samlingen finns också Tre dikter av Hjalmar Gullberg, Peloponnesiska höstdagar av Erik Wettergren, Provencalskt av Frans G Bengtsson, Strofer av Karl Ragnar Gierow, Moster Anna av Astrid Väring, Om Cecilia Vasa av Knut Hagberg, Societetsfolk i Stockholm på 1840-talet av F.U. Wrangel, Min gymnasist vän av Fredrik Wetterlund och Vincenzo Monti av Ane Randel.

Skönlitterärt från Baltiska förlaget

Fjorton "brunmurriga" har jag hittat hittills - nu ska jag försöka samla dem på ett ställe. Är det någon annan som har alster från Baltiska förlaget i sina hyllor? Någon som vet mera om förlagets utgivning?

-

Ett tillägg: Nu har jag lyckats informera mig om Baltiska förlaget- Det grundades av Michael Hansen år 1924. Förlaget gav främst ut skönlitteratur och populärvetenskapliga serier- man sålde direkt till allmänheten och inte via den vanliga bokhandeln. För den som är intresserad - här är en länk.