-
Carl Gustaf Laurin (1868-1940) var författare, konsthistoriker och pedagog. Han var verksam inom Norsteds förlag under cirka 40 år.-
" Vissa språkljud ha en komik, som klingar starkare ju närmare geografiskt sett de förekomma de öron som höra på; med andra ord, värmländskan är mera roande för en sörmlänning än för en dansk---- Hur verka vi svenskar t. ex. på fransmän? Som "demi-boches", om man vill vara sanningsenlig, trekvartstyskar, om fransmännen bli arga. Vi förefalla också löjligt gaddlösa. Jag minns en gång hur på en svensk tillställning av universitetsutbildat folk, uteslutande manfolk, glädjen blev hög fram på småtimmarna. En fransman blickade vänligt på en och annan björndansande herre. "Hur förefalla dessa människor er?" frågade jag. "Comme quelque chose d'un peu fruste mais pas très doux". Något opolerade, karga och som Linné sade "med fattuge åtbörder". Men hjärtans beskedliga och snälla sågo de ut, tyckte fransmannen. "Godiche", tafatt tölp, är ett ord, som ej sällan fransmän emellan yttras då fråga är om svenskar."
-
(Främlingen och löjet, Vers och Prosa, Norstedts förlag 1928)
-
I den här samlingen finns också Tre dikter av Hjalmar Gullberg, Peloponnesiska höstdagar av Erik Wettergren, Provencalskt av Frans G Bengtsson, Strofer av Karl Ragnar Gierow, Moster Anna av Astrid Väring, Om Cecilia Vasa av Knut Hagberg, Societetsfolk i Stockholm på 1840-talet av F.U. Wrangel, Min gymnasist vän av Fredrik Wetterlund och Vincenzo Monti av Ane Randel.