” På ön Sevan, som utmärkes av två ytterligt vördnadsbjudande byggnadshistoriska minnesmärken från sexhundratalet samt nyligen utdöda nedlusade eremiters jordkulor, tätt bevuxna av nässlor och tistlar fast inte mer skräckinjagande än vanvårdade matkällare, levde jag en månad, njöt av sjöns vattenspegel på fyratusen fots höjd och försökte vänja ögat vid att betrakta det tjogtal gravstenar, som låg utkastade likt en blomsteräng mitt bland de nyrenoverade och föryngrade klosterdormitorierna.”
Så börjar Osip Mandelstams reseberättelse ” Resan till Armenien”, som skrevs år 1930. Armenien har en tragisk historia - precis som Mandelstam. Poetens liv och öde skildras vackert och ingående i Birgitta Trotzigs förord och det finns dessutom ett slutord-skrivet av Bruce Chatwin. Tyvärr är boken slutsåld på förlaget (Alfabeta) så det exemplar jag nu håller i händerna hör vanligtvis hemma på ett av det stora bibliotekets magasin. Väl dolt för omvärlden men tack och lov ännu bevarat.
— till Asiens silverns horn, evigt flygande-
Armenien, Armenien!
Solens persiska mynt frikostigt slösande-
Armenien, Armenien!
Osip Mandelstam ( översättning av Bengt Samuelson)
Sevan i slutet av 1800-talet. Ön är idag en halvö.
2 kommentarer:
Tack för blänkaren om Armenien och citaten från Osip Mandelstam! Vi var nyligen i Riga och passade speciellt på att äta en av middagarna på en armenisk restaurang. Förutom den goda maten var det intressant att dricka deras päron- och plommonlemonad. Det är så fascinerande hur olika länder har olika favoritfrukter och -bär.
Jenny: Så intressant det låter med en armenisk restaurang. Päronlemonad känns mycket lockande speciellt denna stekheta dag. Min egen ” väg” till Armenien gick via Åhus och Birgitta Trotzig. Nu har jag fastnat och letar efter mera att läsa om detta utsatta, vackra och plågade land.
Skicka en kommentar