I somras räckte inte tiden till riktigt. Jag lånade hem Björn Cederbergs "Turistens blick- nedslag i resandets historia" men tvingades lämna tillbaka alltför snart. Nu har jag boken igen på mitt läsbord och den här gången tänker jag läsa mycket mera noggrant.
Det är en härlig blandning ar resor och resenärer man bjuds på och just nu fördjupar jag mig i ett helt försvunnet sätt att fara runt på:
Zeppelinare. De hade sin storhetstid under förra delen av 1900-talet och det var ett lyxigt sätt att resa på.
Luftskeppet Hindenburg var 248 meter lång och fylld av lättantändlig vätgas. En resa med denna luftens lyxkryssare (över Atlanten) kostade år 1936 1 800 ryska riksmark vilket motsvarade 40 tågresor mellan Stockholm och Berlin i tredje klass. Ingenting för gemene man, med andra ord.
Passageraravdelningen innehöll ett mycket elegant promenaddäck med panoramafönster, matsal och sällskapsrum samt hela 25 tvåbäddshytter. Ombord fanns också både piano och skrivrum.
Björn Cederberg berättar om den svenska journalisten Birger Brinck som reste med Hindenburg de där ödesdigra dagarna i maj år 1937. (Resan över Atlanten tog drygt två dygn.) Luftskeppet seglar över Engelska kanalen på 1000 meters höjd och Brinck trivs och njuter av utsikten från den silverglänsande cigarren. Strax ovanför New York beger han sig till rökrummet, resan har tagit tre dygn och nu kan man se Frihetsgudinnan helt nära. På marken vinkas det och fotograferas det. Detta ska bli ett stort ögonblick. Så sker katastrofen och luftskeppet förvandlas på ett ögonblick till ett brinnande inferno. På lite över en halv minut är allt övertänt och 35 av de 97 ombordvarande omkom, däribland redaktör Brinck. (Att någon alls överlevde den här katastrofen tycker jag är ett under).
"Hindenburgs" undergång innebar slutet för luftskeppens tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar