På kafé Kust i Falsterbo (där man kan få både moderna och helt "vanliga" varianter av den varma bruna drycken), finns en ganska välfylld bokhylla längst ner i ett av rummen. I den hittade jag Daniel Hjorths "Kaféliv" (En bok för alla, 1996). Eftersom jag inte kunde ta boken med mig hem blev det ett sökande på biblioteket men där hade utgallringsmonstret härjat och därför har jag nu lyckats få tag på den här dyrgripen genom fjärrlån.
Så nu läser jag och det handlar givetvis mest om Wien men även om Prag, Budapest , Berlin och München. Jag älskar kaféer, men de ska vara av modell äldre eller/och så ska de ha karaktär. Inga moderna "espresson house"-varianter för mig, tack.
Ett av nöjena med alla sommarutflykter (sommaren är ju oftast bra mycket rörligare än vintern) är att utforska de lokala kaffestugorna. Det finns ännu en del icke nedlagda kaféer i vårt avlånga land- men de lever farligt, de där äldre varianterna. I Malmö (min hemstad) finns väl snart bara Hollandia kvar- i min ungdom hade det två våningar och var alltid fullproppat. Borta är dock Betty Cronqvists fik på Stora Nygatan, där man bakade ett icke överträffat vetebröd. Den gången låg scenskolan mitt emot så ofta fick man gratis underhållning till kaffet dessutom. Mitt Malmö är borta sedan många år, det är bara att konstatera.
Har du bekymmer, ett eller annat----- till kaféet.
Hon kan av någon om än trovärdig anledning inte komma till dig
----- till kaféet!
Du har trasiga stövlar---- kafe´!
Du har 400 Kronen i lön och gör av med 500---- kafé!
Du planerar självmord---- kafé!
Du hatar och föraktar människorna och kan inte vara utan dem
----- kafé!
Du får inte längre kredit någon annanstans- kafé!
Peter Altenberg
Läs mera om boken hos Den långsamma bloggen .
.
2 kommentarer:
det märkliga att oftast samma kaffebröd från Luleå till Ystad, likriktad överallt.
Hannele: Jag kan inte hålla med dig- jag tycker att de där "riktiga" caféerna har sitt eget stuk och sina egna fabrikationer också.
Skicka en kommentar