Chateaubriand fick ett äventyrligt liv och han valde ju också att födas in i det som kallas ” interesting times”. Revolutionen lyckades han överleva och även Napoleons diktatur. Det kom att bli en hel del år i landsflykt. Chateaubriand älskade kvinnor ( med undantag för hustrun) och mötte många på vägen genom livet. Störst avtryck gjorde den vackra Juliette de Récamier, en rikt begåvad dam som bland annat höll salong i Paris. Stor kärlek uppstod men den visade sig omöjlig att leva ut i den verkliga tillvaron- det fanns för många hinder i vägen. Juliette överlevde Chateaubriand med bara ett år. Hon dog med en lock av hans hår i handen.
På mitt läsbord har jag just nu ” Memoirs from beyond the grave” Chateaubriands självbiografi ( i förkortad utgåva). På baksidan finns en rekommendation av Paul Auster:” The best autobiography ever written.... The old viscount could write one hell of a sentence. It’s an incredible book.” Och ja, det finns svenska översättningar också men de lär bara vara tillgängliga via antikvariat eller de biblioteksmagasin där gallringsmonstret inte fått härja fritt. Chateaubriand var romantikens store författare och jag ska läsa om både René och Atala - som båda finns i svensk översättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar