Det råder inget överskott på ardennerhästar under hästaveckan. (fotot är lånat). Synd, tycker jag för ardennerhästar är både trevliga och väldigt användbara.
"Hästaveckan" är över oss här söder om landsvägen som vanligt i juli månad. Det är minst sagt trångt och man måste planera sina utfärder norrut mycket noga. Trots att "brohelvetet" öppnas något mera sällan just nu så blir ändå köerna enorma och det är ingen höjdare att sitta fast i hettan (eller kylan) på väg 100.
Säkrast att hålla sig i närheten av hemmet och göra sina inköp lokalt. På biblioteket hade "Bibliotekets vänner" stor utförsäljning av begagnade böcker. Jag avskyr köer och stora folksamlingar så jag gick dit när ruschen hade lagt sig (några dagar efter premiären)- de böcker jag är intresserad av brukar det inte vara någon stor rusning efter. (Gammalt och nött, brunmurrigt, halvklassiskt, bortglömt etc etc).
Två fynd blev det trots min senfärdighet- novellsamlingen "Mödrar" av Anna Lenah Elgström i brunt band med gulnade sidor. (1938 års utgåva med förord av Marika Stiernstedt. Boken kom ut för första gången år 1917). "Mödrar" skrevs mitt under brinnande krig och den hade tyvärr stor aktualitet också tjugo år senare.
Anna Lenah Elgström är nog annars mest känd för sin Elsa-trilogi som finns att få i ny utgåva (Lo Söllgårds förlag, 2014).
Mitt andra fynd var "Wien vaknar" av Elsa Björkman- Goldschmidt (från 1949 och utgiven på Norstedt & Söners förlag). Elsa Björkman- Goldschmidt skrev om sin tid i Wien - hon bodde där med sin judiska make under mellankrigstiden och fram till 1938 och återkom sedan efter kriget. Det blev ett par böcker om den österrikiska huvudstaden. Richard Swartz har skrivit om Elsa Björkman -Goldschmidt här (SvD) och Rävjägaren här.
Så här inleds "Wien vaknar":
"När de första ryska patrullerna den 10 april omkring klockan åtta på morgonen drog över Stefansplatsen ned mot Donaukajen, när kanonerna dånade genom Wiens husrader och dess befolkning låg gömd i källare, människolik och djurkadaver strödda här och var på gatorna- då behövde man inte brännmärkas som pessimist för att man såg sitt hemlands snara slut för ögonen", skriver expeditionschefen doktor Eugen Lanske."
Jag är mycket nöjd med mina bokfynd!
.JPG)
4 kommentarer:
Hästaveckan - antar att du avser tävlingarna i Falsterbo :). Dit hoppas jag kunna åka någon sommar! Men bilköerna är ökända och för er som bor i närheten måste det vara urjobbigt. Tur då att man kan dra sig undan med en bok eller två tills det hela är över. Om man nu inte trotsar köerna, åker dit och njuter av ridsport på högsta nivå...
Petra: Visst är det tävlingarna i Falsterbo som jag menar. Ett årligen återkommande "event". Det blir större och större. När jag var barn höll man till ute på det som kallas för "Knösen" här nere (i Skanör)- sedan blev det Falsterbo och mycket mera storslaget. Jag tycker mycket om hästar och har absolut ingenting emot hästfolk heller men Skanör och Falsterbo är mycket små orter och de ligger bortom den där bron som går upp och ned tämligen ofta- lägg en skock badgäster till det och så har man enorma köer vid dit- och särskilt hemfärd. Det brukar vara ett folknöje att gå upp till landsvägen och titta på alla stillastående bilar. Jag brukade besöka tävlingarna förr- men nu är det så stort....
hihi, jag är också ganska ensam om "mina" böcker...
Hannele: Det är skönt att inte behöva stressa- och bra att så många böcker som möjligt hittar nya hem.
Skicka en kommentar