Excellent Women- mera Barbara Pym

Romanen kom ut år 1952 och den blev höjd till skyarna. Det är Pyms andra roman och den har jag läst och underhållits av under några sommarkvällar.

Temat är sig likt. Huvudpersonen är en ogift kvinna- i 30-årsåldern (och därmed enligt den tidens mått ett hopplöst fall på äktenskapsmarknaden). Mildred Lathbury bor i en liten lägenhet (med delat badrum) någonstans i London- hon försörjer sig på en livränta( från de avlidna föräldrarna) och så har hon ett deltidsarbete för the Distressed Gentlewomen’s Fund.  Givetvis ägnar sig Mildred åt välgörenhetsarbete inom församlingen hon tillhör och hon är den där kvinnan som ständigt kokar te, hjälper till vid loppmarknader och annat smått och gott. Nu har hon fått nya grannar- ett yngre par - Rockingham och Helena Napier och de verkar inte att komma överens. Rockingham är en stilig herre med "the wandering eye" och Helena fördjupar sig i sin antropologi (Pyms romaner befokas ofta av antropologer eller människor med anknytning till denna vetenskap) och lägenheten ser ut som Jerusalems förstöring eftersom Helena definitivt inte hör till kategorin "Excellent women".Mildred ställer naturligtvis upp och ger en hjälpande hand.

Så följer en mängd förvecklingar med Napiers, med präster och antropologer (en av dem heter Everard Bone!)
Här ett litet axplock från en konversation med Everard Bones mor (en synnerligen excentrisk dam).
Mildred (bokens jag) är på besök hos familjen Bone.

" I thought I had better revive the conversation which had lapsed, so I commented on the animals' heads in the hall, saying what fine specimens they were.
´My husband shot them in India and Africa' , said Mrs Bone, ' but however many you shoot there still seem to be more.'
'Oh, yes, it would be a terrible thing if they became extinct,' I said. 'I suppose they keep the rarer animals in game reserves now.'

'It's not so much the animals as the birds,' said Mrs Bone fiercely.' You will hardly believe this, Miss-er- but I was sitting in the window this afternoon and as it was a fine day I had it open at the bottom, when I felt something drop into my lap. And do you know what it was?' She turned and peered at me intently.
I said that I had no idea.
'Unpleasantness,' she said, almost triumphantly so that I was reminded of William Caldicote. Then lowering her voice she explained. 'From a bird, you see. It had done something when I was actually sitting in my own drawing-room.'

Barbara Pym visar än en gång att hon är expert på att skildra det "lilla livet".  Book Snob har recenserat boken här.