En författares röst

Den 4 april år 1978 kunde engelska radiolyssnare ta del av ett föredrag av Barbara Pym som berättade om hur hon hade hittat sin alldeles egen röst som författare.

Hon talade om hur hon hade skrivit romaner i över fyrtio år (med framgång och motgång) - hon började redan som mycket ung skolflicka. Den bok som hon först blev  inspirerad av var Aldous Huxleys roman "Crome Yellow"  (Huxleys debutverk från 1921-Kromgult-i svensk översättning 1926). Barbara var bara 16 år när hon läste och lät sig imponeras av Huxleys prosa. Hon tänkte "om jag ska skriva en roman så ska den vara som Crome Yellow."

 Så passerade också ett antal andra författare revy- de flesta kända storheter som D.H. Lawrence och Rupert Brooke men också Ivy Compton-Burnett (som inte fått särskilt många av sina verk översatta till svenska). "More Women than Men" handlar om en flickskola, läser jag. Jag är själv inte särskilt bekant med Compton-Burnetts författarskap. Hon anses nog som lite knepig och använder sig så gott som uteslutande av dialog. (Ibland utan skiljetecken så man får säkerligen vara mycket koncentrerad under läsningens gång.)

 Stevie Smith är känd för sina dikter men hon har också skrivit romaner. "Novel on Yellow Paper" blev en inspirationskälla för Barbara Pym "a fantasy written with all the humour and pathos of her poems".

Beverley Nichols skrev om hus och trädgård och han var produktiv. En hel del av hans (det är en han)  böcker finns  i svensk översättning. Även han är en av Barbara Pyms inspiratörer.

"Memory is a great transformer of pain into amusement"- den inställningen tillkämpade sig Barbara Pym genom åren- och även om hennes böcker ofta är humoristiska finns alltid en släng av svärta med. Nog anar man att allt inte bygger på "en dans på rosor".

Varför skriver man över huvud taget, frågar Barbara Pym- och så citerar hon Compton-Burnett: "Most of the pleasure of making a book would go if it held nothing to be shared by other people. I would write for a dozen people.... but would not write for no one." Så känner även Barbara Pym och hon tänker sig att hon skriver för det där dussintalet läsare och det sporrar henne och så känner hon sig inte ensam där i sin skrivarlya. " I try to write what pleases me and amuses me in the hope that a few others will like it too."