The Sweet Dove Died av Barbara Pym

I had a dove, and the sweet dove died;
And I have thought it died of grieving;
O, what could it grieve for? its feet were tied
With a single thread of my own hands weaving...

John Keats

Barbara Pym tvingades (mer eller mindre) till tystnad under många år. Man kan därför dela upp hennes författarskap i två delar. "The Sweet Dove Died" hör till den senare delen. I den här romanen använder sig Pym av en mycket mörkare palett än den jag blivit van vid från de tidgare böckerna.

Humphrey Boyce är innehavare av en liten antikvitetsaffär i London, en affär som han sköter tillsammans med sin brorson, James, en ung man med fördelaktigt utseende. In på scenen träder (med buller och bång) Leonora Eyre, en medelålders kvinna (som börjar märka av att hon åldras) som lever på sitt kapital och samlar på "viktoriana." Humphrey börjar sin uppvaktning av Leonora men hon är intresserad av James och så utvecklas berättelsen till att bli en veritabel och trasslig kärleksknut. James har nämligen en flickvän - Phoebe- som dock Leonora snabbt manövrerar bort. Lika lätt får hon det inte med Ned (ung stilig amerikan)- som ser rakt igenom Leonoras krumbukter och sluga beräkningar- han lägger beslag på James. 

Barbara Pyms porträtt av Leonora är djävulskt skickligt gjort- och jag kan inte påstå att jag direkt fattar tycke för damen i fråga även om jag kan känna viss empati för hennes totala ensamhet och utsatthet. I den här boken finns inga präster och inga puttriga äldre damer- bara den kyliga och beräknande Leonora och några bipersoner (som är intressanta de också).

En mörk bok- men den etsar sig fast och min beundran för Barbara Pyms författarskap växer med varje bok av henne jag läser.