Höstlig kvartett

År 1977 gick Bookerpriset till Paul Scott och hans "Staying On" - en av de andra nomineringarna (som hamnade på korta listan) var Barbara Pyms "Quartet in Autumn" och därmed var denna fina författarinna åter ett namn att räkna med i böckernas värld.

"Quartet in Autumn" översattes till svenska så gott som omedelbart (Brombergs förlag). "Höstlig kvartett" blev titeln men tyvärr är den ganska utgallrad från biblioteken numera (jag var tvungen att fjärrlåna mitt exemplar).

Det är en betydligt mindre glättig Pym som möter oss på sidorna. Boken handlar om åldrande och ensamhet och huvudpersonerna är fyra "kontorsslavar" i 60-årsåldern. Marcia, Letty, Norman och Edwin har egentligen bara ålder och arbete gemensamt- de lever annars sina ensamma liv på olika sätt och vis och de umgås inte efter arbetet. Ändå kommer de att tvingas tillsamman på grund av sjukdom och dödsfall.

Marcia är den sorgligaste figuren av de fyra- helt ensam lever hon i sin mors hus och hon har inget som helst umgänge. För henne blir pensioneringen en katastrof och hon överlever inte denna nya tillvaro. Romanen kommer annars att kretsa mest kring de två kvinnorna som båda har problem att tampas med - och som hanterar dem på olika sätt.

Med "Höstlig kvartett" visar Barbara Pym igen vilken skicklig författare hon är- personskildringarna är så "på pricken" och så berörande att det är svårt för läsaren att inte hamna mitt i handlingen själv. Dessutom aktar sig Barbara Pym väldigt noga för att falla i "lyckligt-slut-fällan"- det finns inget snuttigt eller rosafärgat i den här skildringen. Människorna är så trovärdiga, så levande och vardagen blir just vardag utan "exter och krusiduller". Det är detaljerna som gör det, skulle jag vilja säga för Barbara Pym är en mästare på just detalj.

En helt underbar bok som borde komma ut i nya upplagor.