Naturskildringar är temat som Lyran ger den här veckan.
1. "Hitom himlen" av Stina Aronson har många vackra passager om just natur.
"Tuvorna på myren var av såpgul mossa. Ljuset flöt som olja över dem. De bildade en mycket stor, mjuk vidd som sträckte sig fram till horisonten. Här och var reste kungsljusen sina spiror. Borterst var ett dike av slöjig rymd, och först på dess andra rand skymtade fjällen. De svävade en bit upp som hägringar. Ibland liknade de konstgjorda kritmoln. Den fjärran kylan från dem blandades i örternas och myrvattnets lukt och gjorde bären immiga."
-
2. Agneta Pleijel skriver mycket poetiskt i Vindspejare: "Om det var sol föll ljuset rakt ner i vattnet. Det blev då ljust grönt, en flytande opaliserande grönska, bottenlös. Inga stenar, ingen botten, inget slut kunde skymtas: ljuset bara föll och föll genom det gröna, liksom i evighet. Men så som man kan se stoftkorn dansa i en solstrimma, rörde sig också små skiftande partiklar i ljusstrimman.
-
3. Patrick White använder språket på ett mycket annorlunda sätt i "The Aunt's Story (Tant Theodora)- här beskrivs majsfälten i "Norra Amerika": "All through the middle of America there was a trumpeting of corn. Its full, yellow, tremendous notes pressed close to the swelling sky. There were whole acres of time in which the yellow corn blared as if for a judgement. "
NYTBR 100 Notable Books of 2024
56 minuter sedan
2 kommentarer:
Ja, Patrick White är ju också en av mina favoriter. Aronson hoppas jag kunna bekanta mig med under året.
Stina Aronson tror jag att du kommer att tycka mycket om.
Skicka en kommentar