Jag har läst Anita Goldmans "dokumentärroman"- Om jag så måste resa till Los Alamos".
-
Den första atomsprängningen och resan fram till den är i stort sett vad romanen handlar om. Goldman illustrerar sin berättelse på ett mycket vackert och lyriskt sätt. De kapitel som griper mig mest är de som handlar om själva platsen- personerna kommer man inte riktigt inpå livet, tycker jag. De framstår mest som "skelett" även om Oppenheimer fascinerar.
-
"År 1943 kom en grupp unga och briljanta män, fruar och barn till ett hemligt uppdrag"
Uppdragets plats- Los Alamos- vid "Jornada del Muerto" i New Mexico.
-
Anita Goldman reser till New Mexico - med sig i bagaget har hon Harry Martinsons naturlyrik.... (Martinson kom så småningom att skriva "Aniara" - inspirerad av de domedagstankar som atombomben blev upphov till.)
-
Goldman förförs av det vackra landskapet "Aldrig har jag som i New Mexico erfarit skönhetens storhet" New Mexico står för det fria... det otämjda... det romantiska... Georgia O'Keeffe... DH Lawrence... även de föll för detta säregna ökenlandskap.
-
"Så blir Los Alamos sinnebilden för det moderna projektet. Förlust av plats, av förflutet, av alla samband. Inåt och utåt. Också uppåt. Mot det vi kallar "Gud".
-
"Om ljusskenet från tusen solar
sprack upp i himlen
vore det som
Den Mäktiges hela härlighet
Till Döden har jag blivit, den som ödelägger Världar." ur Bhagavad Gita
-
Jag som sjäv växt upp under provsprängningarnas tid - och som väl minns Kuba-krisen år 1962 (jag var fullständigt vettskrämd då och trodde att det tredje världskriget just hade börjat)- berörs mycket av Goldmans bok. Den väcker starka känslor , det förflutna kastar sin långa skugga över oss- för evigt. Det är mina tankar. .... och jag hoppas att Goldmans bok får många läsare.
-
Som ett PS - jag kom också att tänka på Claude Eatherly som var en av männen ombord på Enola Gay (flygplanet som bar med sig bomben som släpptes över Hiroshima den 6 augusti 1945)- Eatherly var den som gav klartecken till fällandet- han drabbades av svåra samvetskval och blev psykiskt sjuk. Hans bok "Samvete förbjudet" läste jag på 60-talet. Jag känner att det kan vara dags för omläsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar