En mycket god investering

 Böcker har sällan något större värde rent pengamässigt men de kan vara oskattbara på andra sätt. De fyra banden i Politikens serie om Dansk litteraturhistoria är några av de böcker som jag tycker har gett den största utdelningen här i huset och inte bara till mig. De här banden har med tiden blivit lite luggslitna och nog är de väl lästa (dock inte så mycket av mig förrän på den senaste tiden).

Under en bilresa på Sjaelland på 60-talet hamnade mina föräldrar (jag satt nog i baksätet och surade på tonårsvis) i Helsingör och där såg de första bandet i den här serien böcker i ett skyltfönster. "Den vill jag ha", sa min mor och stegade in i affären (bokhandeln). Där fick hon veta att "fortsättning följer" och hon tecknade sig genast för ett abonnemang.  Under flera år följde sedan en stor ström av bokpaket- väl inslagna i brunt papper och med ordentliga snören omkring. Den danska litteraturhistorien följdes nämligen av annat i bokväg också - "Verldenslitteraturen" och "Danmarks historia" finns också i just den bokhyllan. Det var fin service från en säkert anrik gammal bokhandel (som väl inte finns kvar längre).

Jag kan också konstatera att det är band tre "Fra Georg Brandes til Johannes V Jensen" som är allra mest slitet och det ligger fortfarande ett bokmärke på första sidan (av flera) som handlar om Herman Bang.

När jag tar fram just det här bandet igen minns jag  hur  min mor berättade om en präst någonstans som höll svavelosande predikningar om just Georg Brandes (det var han säkert inte ensam om) "ungdomens förförare" hade prästen skrikit (röd i ansiktet, enligt mor) där uppe i predikstolen.

På den svartvita TV:ns tid visades många fina serier och på dansk TV (bodde man i Malmö tittade man mycket på vad Danmark hade att erbjuda) kunde man se några av Herman Bangs böcker i just serieform- också Gustav Wieds.

Varje gång jag tar fram ett av banden i den danska litteraturhistorien kommer alla fina minnen. Ja, de här böckerna var sannerligen en god investering.

Målningen av Jacob Paludan är gjord av Olaf Rude.

Rena nostalgitrippen

för oss som var tonåringar under 50-och 60-talen. Nu finns det massor av material samlat från alla gamla "bildjournalar" som lämnat tryckpressarna. En tjock lunta har det blivit. Och dyr. Mycket dyr. Det kan möjligen bli en julklapp- men annars hoppas jag att biblioteket köper in.

Jag prenumererade under flera år- jag minns bland annat ett hemma-hos-reportage hos Jayne Mansfield med rosa interiörer och hjärtformat lite varstans. Jag minns också alla så kallade elefantbilder (elefant som i format inte som i djur)- själv satte jag "Animals " på väggen. Jag gillade den gruppen. Bildjournalen överlevde inte 1968.... och så lades tidskriften ner året därpå. Mycket roligt att den här boken har gjorts- och nog ska jag leta upp den någonstans för att titta i den. Det kostar inget.

Boken om Bildjournalen utges av Premium Publishing. Hopsatt av Börje Lundberg och Ammi Bohm.

Historia!

Först och främst ett tack till Mimmimarie för två av böckerna i den här högen- efter tips från henne har jag lyckats komma över både "King George V" av Harold Nicholson och "Queen Mary" av James Pope-Hennessy. Jag har börjat att läsa- men med facklitteratur går det gärna lite mera långsamt- det är inte något man sträckläser. - Edward Crankshaws bok om det Habsburgska väldet (och dess fall) har jag likaledes hunnit några kapitel i - Simon Sebag Montefiores "Potemkin och Katarina den stora- en kejserlig förbindelse" hittade jag på Ugglan i Höllviken till det facila priset av 50 kronor- men ujuj vilken tegelsten .... Katarina den stora ger mig nervösa associationer - jag kom nämligen upp (som det hette på den tiden) i historia när jag skulle ta studenten.

Ja, det var ju ett jädra ämne att behöva läsa in (även om det var ett favoritämne också) på ett par veckor. (Vi fick två veckors ledighet i april för att försöka reparera eventuella (haha) luckor inför examen som skulle äga rum i början av maj. Jag läste nog inte så mycket om just Katarina den stora men lite grann blev det i alla fall och tur visade det sig vara för en av frågorna (jag minns det som igår) var "Redogör för Katarina den storas expansionspolitik". Panik- men så kom jag på att hon var förtjust i karlar den här madamen- och så kunde jag väl svamla ihop lite om bland annat Potemkin... (jag har fullständigt glömt bort vad det var jag sa- det är preskiberat sedan länge.) Nu har jag ju att bita i igen- tack och lov är det ingen som ska förhöra mig efteråt! PS- Jag var tvungen att repetera tre års geografikurs också ... (tala om otur) och det tredje ämnet blev franska (jag som hoppades på engelska...).

-

-

- O, jerum, jerum, jerum.O, quae mutatio rerum!

Barn- och ungdomsböcker-några favoriter....

Genom åren har jag rensat ut mycket i hyllorna och nu är det bara de "absoluta favoriterna" som finns kvar. Jag har svårt att göra mig av med dem- fastän de ibland är alldeles sönderlästa och svåra att hantera rent fysiskt.
-
Hans Peterson är och har varit en mycket produktiv författare. Det finns flera böcker om Lars och Stina men "Stina och Lars rymmer" blev högläsningsbok på roliga timmen i skolan och många av mina klasskamrater lånade den också- den blev oerhört populär. Lite farlig var den förstås, den här boken för min bästis och jag var på god väg att rymma själva. Det verkade spännande, tyckte vi och vi packade väskor i smyg. Det var allt tur att vi stöp på mållinjen...
-
"-Nu är jag trött på det här, sa Stina beslutsamt.
- På vad då? sa Lars.
-På alltsammans.
- Men vad menar du att vi ska göra? Vi kan inte göra någonting.
Stina svarade inte utan drog en djup suck.
- Jag förstår inte alls vad du menar, sa Lars och suckade han också.
----
---- Vi kan ju rymma, sa Lars.
- Jag förstår inte alls, vad du menar, sa Stina förargad. Rymma, vad är det?
- Ja, man ger sig i väg, sa Lars lite försiktigt. Ger sig iväg utan att någon får reda på det. Smyger sig undan. Håller sig gömd."
-
Så rymmer de- och inte vet de åt vilket håll de ska rymma för att komma till sin farfar och farmor (de är nämligen dit de är på väg)- men det ordnar sig till slut ändå. Omslaget och alla andra illustrationer i boken har faktiskt Kertin Thorvall gjort. Rabén och Sjögren gav ut ("Nalleserien").

-
"Priska" av den finländska författarinnan Merja Otava läste jag om och om igen- det är en oerhört fin ungdomsroman- om några klasskamrater mitt i en brytningstid. "Priska" har översatts till bland annat engelska.
" I skolan glömmer man vem man är- Priska. I klassen blir man som alla andra. Och ändå är "alla andra" så olika. Hillevi, den vackra, duktiga, präktiga Ser-man-på-flickan, Mollan, glad och pratsam och full av roliga historier. Dockan, som är så kär i Kai, den sköna Julia, lilla Råttan... och så alla pojkarna, olika allihop, var och en med sitt sätt att möta livet, var och en med sina egna hemliga tankar och problem."
(detta är taget från bokens baksida).
Priska är en tankfull ung flicka som vill skriva- hon iakttar redan sin omgivning med stor inlevelse och ser världen med nästan vuxna ögon. Priska vill bli författare....
-
Detta är Merja Otavas debutbok. För den tilldelades hon Werner Söderströms stora pris för bästa finska ungdomsbok.

Här tre typiska tonårsböcker- Erik Norlanders "Inled oss icke i frestelse" (den gick för övrigt som följetång i Bildjournalen), Elisabeth Kågermans "Fjorton dagar i november" och så den mest älskade i trion nämligen Kerstin Thorvalls "Flicka i april"- om den klumpiga och tafatta Lena som vill bli modetecknerska (och som möter sin stora kärlek).

-

De här tre böckerna gavs ut av Bonniers förlag och så här motiveras serien : "De problem som förr eller senare möter de unga har kringgåtts eller romantiserats i de flesta böcker som skrivits för ungdom. Den nya serien "Fick-böckerna" vill ge unga människor i åldern 15-19 år riktiga böcker, som behandlar deras egna problem, som är god litteratur, som ger dem något att tänka på men som samtidigt är lättlästa och fängslande."

-

"Fick-böckerna- en ny serie BRA nutidsromaner- OM unga människor FÖR unga människor. Fler böcker i den här serien var:

Karin Anckarsvärd: Jag väntar på Fransiska

Jonas Bergman: Aldrig kom den sommarn (handlar om finska vinterkriget)

Carole Bolton: Christy

Josef Garland: Dröm i dimma

Birgitta Järvstad: Väg mot i morgon

Sven Rosendahl: Valet

-

Mina böcker är tryckta mellan 1961 och 1962.

Jag är nog en kollektiv fårskalle

Åtminstone får jag den känslan när jag läser Per Svenssons fina artikel om Svenska Mad i dagens Sydsvenska. Jag gillade Mad på den tid det begav sig. Alfred E Neuman och co väcker stark nostalgi.
-
År 1966 var bästa väninnan och jag på resande fot i Tyskland och överallt spelades då "en käck liten låt" med "Alfred E Neuman"- titeln var "It's a gas"- man förstår namnet när man lyssnar. Vi jagade efter denna skiva (jag var tonåring på vinyltiden- med singlar, EP och LP och sådana antikviteter) men lyckades inte få tag på ett enda ex- de sålde väl som smör i solsken. Tack och lov återvände väninnan till Tyskland (skolresa) och hittade det åtråvärda objektet i en skivaffär i Dortmund (hon köpte till mig också och jag kan lova att min omgivning blev rejält trött på den här "musiken").
-
Här kan de som är hågade lyssna till vår favorit från 1966.

-

Nostalgi... hästar... hästböcker

När jag passerade förbi de där två vackra hästarna idag (se föregående inlägg) på min vanliga morgonpromenad kom jag att tänka på hästböcker- och jag brukade tycka mycket om just den genren när jag var ung/barn. Jill-böckerna var favoriterna i hyllan men också böckerna om Silverörnens ridskola som skrevs av Primrose Cumming. Jag slukade allt jag kunde hitta om Jill och hennes två hästar Black Boy och Rapid.

-

Jag bor på en mycket liten ort och den har inte alltid varit som den är idag. Det fanns en tid då den genuina snickarglädjen spred sig över nejden - det var efter kriget och det fanns framtidshopp, man ville ut till landet och andas frisk luft- så började den lilla stadens utmarker att styckas upp .Man kom från både Malmö och Lund för att bli "sommargäster". Det var små trevliga trähus som byggdes- lite obekvämt men så skulle det ju vara. Vatten fick man fixa själv med hjälp av egen brunn (vattnet smakade och luktade pyton). Det var "vanligt folk "som blev nybyggare-här var det inga märkvärdigheter.

-

Haga gård

-

Den tiden kommer aldrig tillbaka .... men vi som var med får vara glada och tacksamma över det vi upplevt.