En egen bildningsresa påbörjad: Bulgarien

Ett slitet gammalt vykort som jag hittade avbildat på nätet- en mycket känt gisslandrama på sin tid- nu bortglömt.

"The Miss Stone Affair was the kidnapping of American Protestant missionary Ellen Maria Stone and her pregnant friend Katerina Stefanova–Tsilka by an IMORO detachment on 21 August 1901. The two women were kidnapped somewhere between Bansko and Gorna Dzhumaya, then towns in the Ottoman Empire. Widely covered by the media at the time, the event has been often dubbed "America's first modern hostage crisis".

Tresa Carpenter har skrivit en bok om händelsen (2003). Handlingen utspelar sig i det som idag är Bulgarien. Jag tror att det kan vara intressant läsning. Bokrekommendationen hittade jag i Kapka Kassabovas "Street Without a Name".

"My Odyssey" är Stephane Groueffs självbiografi.

Boris III

Kassabova rekommenderar också Stephane Groueffs "Crown of Thorns: the Reign of King Boris III of Bulgaria." Stephane Groueff (1922-2006) var reporter på Paris-Match under många år.

"My destiny was to have an unusually diverse and colorful life, with many rewards, professional and personal. My odyssey has also its sad stages, but as a whole it is a lucky and happy one."

Alexenia Dimitrova

En annan bok som sägs vara läsvärd är "The Iron Fist" av Alexenia Dimitrova (2005)

"During the Soviet era, Bulgaria’s secret police was a mirror image of the KGB. Family members spied on each other, as did friends; private mail or telephone conversations did not exist. Many notorious "dissidents" were stooges of the secret police. People disappeared from shop queues and church doorsteps or were spirited away in the early hours of the morning from their homes. Some never returned, others returned as shadows of their former selves… broken, brainwashed, crippled.
Through interviews and extant archives, international journalist Alexenia Dimitrova documents a brutal truth that is rapidly being whitewashed over"

(Nu var jag lat och hämtade texten från Amazon.com). Mischa Glennys "The Balkans" har jag redan i min bokhylla- och den ska jag titta lite mera i. Jag noterar att Kapka Kassabova speciellt framhåller Claudio Magris bok "Donau" som lämplig för att lära sig mera om både Bulgarien och balkantrakten i övrigt.

Minns ni de här?

Medea

En del författare glöms bort - andra håller sig kvar. Det är väldigt intressant att läsa om "Ängeln på vinden" som kom ut 1989. De artiklar som återges i boken härrör från tiden 1977-1987. De flesta fogas in under överrrubriken "Den "nya" kvinnolitteraturen".

-

Jag minns romanen "Medeas systrar- en roman om svartsjuka" av Enel Melberg- den blev mycket omskriven (idag skulle man använda uttrycket "hypad"). Jag kommer däremot inte ihåg mycket av handlingen. Synöve Clason gillar inte boken och säger att den är "ett ofärdigt tematiskt komplex" med "färdigtuggade synpunkter på samlevnad, känslomässig frigörelse och identitetssökande". "Medeas systrar" kom ut 1978 och finns idag på 15 bibliotek.

-

Bente Clod är en annan författare som var väldigt i ropet i början på 80-talet. Hennes böcker tyckte jag om- och flera av dem översattes till svenska . Hur ska man bäst beskriva genren? Feministisk realism, kanske?

I svensk översättning finns: Uppbrott 1978, Närkamper 1980, Sju sinnen 1981, Skriv 1989

-

Marie Cardinals "Orden som befriar" (1978) (Les mots pour le dire) är en oerhört omskakande roman om hur en kvinna räddas till livet (bokstavligen) genom psykoanalysens hjälp. Berättelsen är självbiografisk och mycket välskriven. Jag minns boken precis som Synöve Clason beskriver den - som "en osäkrad tryckkokare". Cardinal växte upp i Algeriet och med en känslokall mor och en far som var svårt sjuk i TBC. När Marie är 34 år hinner det förlutna i kapp. Hon drabbas av svåra underlivsblödningar, ångest- hon känner att hon håller på att bli galen. Med hjälp av en tålmodig läkare och genom stora egna ansträngningar återfår hon greppet om tillvaron.

"Orden som befriar" finns på hela 28 bibliotek. Absolut värd att tas fram och själv funderar jag på att läsa om. Synöve Clasons slutord : "Bokens litterära kvaliteter ligger även i de kärleksfulla skildringarna av livet på lantgården, av villan vid havet och av umgänget med tjänarna och deras barn. Här återuppstår ett Algeriet som nu tillhör kolonialhistorian, men som i minnets backspegel får utopiska kvaliteter, som varje gestaltning av det för alltid förlorade."

från Sardinien

Grazia Deledda, Antonio Gramsci och Giuseppe Garibaldi. Petter på bloggen Butter tar ordet har skrivit om Gramsci här.

-
Grazia Deledda är jag inte helt "klar med" än, men eftersom hennes böcker bara finns i antikvarisk form (eller på biblioteken) tar det sin lilla tid att läsa. (Ja, man kan så klart köpa i engelsk översättning också.... ).

-