Det gick hur bra som helst. Jag tycker i allmänhet om dystopier som genre och den här är inget undantag. Jag ska inte orda så mycket om boken för den har ett par år på nacken- många har så klart redan läst den. Jag hittade mitt ex. på Lions loppmarknad för något år sedan och sen har den bara stått i hyllan och samlat damm.-
Otäckt var det att träda in i berättelsen med ord som "donator" och "vårdare" på allra första sidan. Man anar vad som ska komma men visshet får man vänta på och det är spännande läsning. Det gick kalla kårar längs ryggen på mig och tankarna fladdrade åt alla möjliga håll. Den här typen av dystopi (med tema "levande organbanker") har jag läst tidgare- vill minnas att det var en svensk författarinna som skrev om medelålders barnlösa kvinnor som fick ställa upp som organdonatorer i en inte alltför avlägsen framtid. Nu har jag glömt titeln på boken.
-
Det som är extra otäckt med Ishiguros scenario är att man "producerar fram" barn enbart för ett enda ändamål- att ställa upp med reservdelar. Jag tänker osökt på organhandeln som florerar hejvilt ute i världen- hur fattiga personer i utvecklingsländer mer eller mindre tvingas sälja njurar och andra organ för att få en drägligare tillvaro. Det är så vidrigt att jag knappt kan skriva om det.
-
Jag förstår att den här boken blev en bästsäljare- den väcker väldigt många tankar och känslor. Jag är glad att jag äntligen läste ut: Tack till Petra som peppade mig. Nu är det dags för bok nummer två som är Anne Brontës "Främlingen på Wildfell Hall" (jag har redan läst cirka 100 sidor).
