Om essayer och deras inflytande på tankeflödet

Många löser korsord för att öva upp hjärnvindlingarna men jag tror att läsning av essayer är ännu mera nyttigt för tankarnas utveckling. Essayer skapar dessutom en enorm nyfikenhet och så blir det ofta resor av- visserligen i läsfåtöljen men dock....

Just nu är jag fördjupad i Per Holmers " Vår man på Aran"- och jag har hamnat i den nederländska staden Leeuwarden (och inte visste jag att författaren Oscar Levertin fått sitt namn härifrån). Dessutom lär jag mig att staden är födelseort för en mycket både känd (och kanske ökänd) kvinna- nämlingen spionen Mata Hari (egentligen hette hon Margaretha Geertruida Zelle).

Så går mina tankar till min barndoms godnattsagor. "Sagorna" lästes alltid av min far och han var kreativ när det gällde att hitta lämpligt (enligt honom då) högläsningsmaterial. Förutom de allra mest skräckfyllda HC Andersen -"fortaellingerne" serverades jag historier från Carl Grimbergs verk "Svenska folkets underbara öden" (Karl den XI:s död var en favorit och jag minns särskilt den detaljerade beskrivningen av kungens dödskamp, nedtecknat av Urban Hjärne). Det blev en del engelsk humor också- och så läste pappa från boken "Spionage" (H R Berndorff)- och gärna då om den mytomspunna Mata Hari (det är hon som syns ovan till höger på bilden).

Mata Hari (fotot är från 1906). Nog kan man förstå att hon tjusade en hel värld....

Så färdas Per Holmer vidare in i Belgien och berättar lite om staden Brügge och Georges Rodenbachs klassiker "Bruges-la-morte" (Det döda Brügge). I Brügge hamnade mina föräldrar år 1949 efter en kortare bröllopsresa till England. Det var inte någon bra tid att vara på tur i Europa- det var fortfarande ett öde landskap som mötte dem på många håll och i Brügge var det stopp i alla kanaler. Många gånger under årens lopp fick jag höra talas om hur det stank och hur eländigt det var just här. Det gjorde inte saken bättre att det enda man sålde på stadens torg då var stora porslinspottor (mycket passande, tyckte min pappa.) Idag är Brygge säkert en riktigt fin och välmående gammal stad.

"Bruges-la-Morte" har jag någonstans i mina hyllor- jag har inte läst den ännu men det kommer jag givetvis att göra. Jag hoppas också att den kommer i ny svensk översättning. (Den senaste är från 1904.....).

Nu går färden vidare och jag ska läsa om både Louis Paul Boon och Hugo Claus (den senare nog så aktuell nu i dagarna).

Alldeles nyöversatt och nyutkommet:  två berättelser av Hugo Claus: Sista bädden och En vandring i sömnen. Malexis förlag och översättningen är gjord av Per Holmer. (På min önskelista).

Sök översättaren!

Det här är nästan som att slå två flugor (Irland-Nederländerna) i en smäll. Per Holmers essäsamling "Vår man på Aran" har jag redan lagt på min önskelista och så ser jag att Holmer dessutom är en av våra främsta översättare av nederländsk/flamländsk litteratur. Jodå, sök hos t ex AdLibris på namnet och se bara vad som dyker upp. Tack vara Holmer kan vi nu läsa Pramoedya Ananta Toers romaner om Minke och det koloniala Indonesien, Anne Franks dagbok,  Hugo Claus "Sista bädden" och "En vandring i sömnen" och många fler intressanta författare och titlar. Här finns verkligen att botanisera i. Ett sextiotal titlar har Holmer översatt och HÄR kan man läsa mera (i en artikel i Norrköpings Tidningar).

Dessutom hittade jag författaren Louis Paul Boon (1912-1979- en belgisk författare som skriver på flamländska)- dessa titlar finns i svensk översättning. Louis Paul Boon lär ha varit kandidat till Nobelpriset- (och han  hann så klart dö innan det möjligen kunde bli dags).

Lilla kapellets väg 1975

Mitt lilla krig 1976

Menuett 1976

Svarta handen 1979

Det är för övrigt ont om översättningar av denne författare- inte ens på engelska finns det mycket att hämta. Synd, tycker jag.

Året var 1953

Natten mellan den siste januari och den första februari år 1953 rasade en svår storm över Engelska kanalen och Nordsjön- olyckligtvis sammanföll de värsta stormvindarna med högvattnet och skadorna blev katastrofala- i Nederländerna brast skyddsvallarna och vattnet strömmade in över kustlandet. Varningarna kom för sent och många människor drunknade i vattenmassorna.

Den nederländske filmskaparen, skådespelaren och numera även författaren Rik Launspach skrev boken "1953" (hans romandebut (2009), för övrigt) som också blev till film. Tyvärr har inte boken översatts men filmen kan nog gå att få tag på med text på i alla fall engelska.

Rik Launspachs senaste roman har titeln "Man Meisje Dood" (Man girl dead)- och man kan läsa mera om både den och författaren HÄR.

Negligerade språk(områden)

Man behöver inte titta så långt bort för att hitta dem. Nederländerna och  det flamländska Belgien hör i alla fall till kategorin "inte särskilt uppmärksammat i översättningshänseende".

Våra nordiska grannar är betydligt mera på bettet när det gäller att översätta- här har jag hittat en bok av den belgiske författaren Dimitri Verhulst (f. 1972) som skriver på flamländska. Han har översatts till engelska, danska finska och norska men inte till svenska. År 2009 belönades Verhulst med "Libris Prize" (Libris Literatuur Prijs)  för "Godverdomse dagen op een godverdomse bol (E: Goddamm days on a goddamm globe) ".

En annan författare som inte heller har uppmärksammats i Sverige är belgiske Stefan Brijs. Hans roman "Engelenmaker" har översatts till danska (och engelska och tyska också).

HÄR länkar jag till "Dutch Foundation for Literature" som har en fin webbsida på engelska där man kan bekanta sig med modern nederländsk/belgisk-flamländsk litteratur.

I maj läste jag Gerbrand Bakkers "The Twin" och skrev några rader om den också- en verklig bokpärla (Bokmoster läste också och gillade mycket).

Nu funderar jag på en nederländsk/belgisk-flamländsk utmaning. Det kan säkert bli mycket intressant!

En resa till 1800-talet

Rudolf Kerkhoven är en ung man med ambitioner- han vet vad han vill och han arbetar hårt och flitigt för att nå sina mål- att skaffa sig en plats på kartan i Ostindien genom att bli teodlare. Hans familj är väl förtrogen med livet i "kolonierna" och han får därför en god start. Hella Haasse har skrivit en mycket intressant roman om en svunnen tid. Romanen är en familjekrönika men huvudpersonen är Rudolf Kerkhoven och vi får följa honom genom livet- som blir en kamp för överlevnad trots goda odds från början.

Att odla te är en svår konst- speciellt om man startar där det en gång varit en kaffefarm. Naturen är inte alltid så vänlig- insekter och rovdjur har man tätt inpå knutarna. Rudolf är en mycket stel och plikttrogen man- och han går raka vägar i livet. Han gifter sig med unga Jenny och "planterar om henne" från storstad till utmarker. Jenny vantrivs men uthärdar och Rudolf- ja- han märker ingenting utan ägnar sitt liv åt att sköta affärerna. Jodå, verksamheten går runt och till slut går det riktigt bra- men... med de mänskliga relationerna går det sämre. På alla håll.

Hella Haasse har lyckats att skriva en mycket spännande och berörande berättelse - och visst, hennes språk är enkelt och boken är lättläst men det förtar inte innehållet- inte ett enda dugg. Hennes berättarstil påminner mig lite om Vilhelm Mobergs och jag var så uppslukad av den här boken att jag släpade den med mig lite överallt under läsningens gång.

I efterordet får vi veta att handlingen bygger på verkligt material och att författarinnan hämtat underlaget från diverse dokument från "The Indies Tea and Family Archive". Det finns också glosförteckning och kartor i boken vilket underlättar förståelsen.

Översättaren, Ina Rilke, får mycket beröm för sin gärning- (Hon översätter från nederländska, flamländska och franska)

HÄR en länk till en nederländsk site om Hella S Haasse och HÄR en länk till en mycket fin recension i the Guardian.

Ostindien

Tre böcker som alla beskriver nederländska ostindien- på ett eller annat sätt. Pramoedya Ananta Toers "Människornas jord" handlar om javanesiske Minke och hans uppväxt i ett land präglat av kolonialt förtryck (under Nederländerna)- "Människornas jord" var en av de större läsupplevelserna för mig förra året. Nu finns boken i prisvärd pocketutgåva. (Leopard förlag).

Jag hade inte hört talas om Hella Haasse innan jag snodde runt bland böckerna på Amazon.com. Hella Haasse har till och med fått ett par böcker översatta till svenska. Just nu läser jag hennes "The Tea Lords" (Heren van de thee) från 1992. Boken bygger på en verklig historia.

För ganska många år sedan nu läste jag Agneta Pleijels "Vindspejare" och jag hänfördes av denna släkthistoria med rötter just i nederländska ostindien. "Vindspejare" fick blandad kritik men jag gillar den väldigt mycket - en mycket fascinerande historisk tillbakablick.