Avdelning hippomobiler

En hippomobil är ,som namnet avslöjar, en hästdragen vagn. På bilden ovan den typ som kallas för "tarantass". Jag kände att jag var tvungen att ta reda på hur en sådan såg ut eftersom Ivan Bunins noveller är ganska fyllda av dem.

Någon särskilt bekväm resa fick man nog inte i tarantassen för vagnen saknar nämligen fjädring och det förväntades att man skulle sitta direkt på det halmbeströdda golvet (inga bänkar). Fyra passagerare fick plats.

Fotot är taget i Sibirien omkring år 1885.

Lärorik läsning

 Hippomobiler kan man lära sig väldigt mycket om i Georgette Heyers "The Grand Sophy" (jag är kanske extra intresserad eftersom min morfars far var "karetmager" (vagnmakare)). Ovan ett farligt åketyg- en karriol (på engelska "Curricle"). Den var mycket olycksdrabbad och nog ser det lite väl spännande ut med bara två (och mycket höga) hjul att balansera på ?

Den här färden ser betydligt mera riskfri ut. Här är det prinsessan Anne som är på väg till parlamentet i en så kallad landaulet. Nog är det ett vackert transportmedel?

I boken finns också ett avsnitt där hjältinnan härjar iväg med sitt ekipage längs St James' Street i London. Det uppfattas tydligen som synnerligen skandalöst- och varför kunde jag inte fatta förrän jag läste lite om gatan i fråga. Just St James' Street var huvudgata för alla så kallade "Gentlemen's Clubs" och visserligen var nog de flesta av dessa klubbar ganska städade inrättningar men nu rör vi oss i början av 1800-talet och i de här kvarteren skulle förmodligen kvinnor helst inte visa sig.

Jag närmar mig slutet på Sophys alla äventyr- trevlig läsning är det och jag är väl underhållen.

På hippomobilernas tid

Phaeton (lånat foto).

Visst är det ett trevligt ord: hippomobil. Jag har förstått att det är en hel vetenskap med hippomobiler och att det finns många sorter. En del av dem kan man träffa på när man läser "The Grand Sophy" av Georgette Heyer. Ack denna Sophy... en trevlig ung dam är hon i alla fall och rejält med skinn på näsan har hon också. Här körs det med fiacrer och phaetons så det bara visslar om det och hon klarar sig bättre till häst än de flesta "manfolk". Jodå, det är en verkligt underhållade roman jag har fått tag på och det blir nog ett par ord om den så småningom.

Fiacre (lånat foto)

Om hippomobilvarianten 'phaeton' och dess förekomst i litteraturen kan man läsa på engelska Wikipedia och därifrån hämtar jag de här raderna:

"Georgette Heyer, the Regency Romance novelist, frequently writes about sporting gentlemen driving their phaetons. Sometimes they allowed young ladies to drive their phaetons, but only in exceptional circumstances."