Mitt förhållande till Henry James

är gott. Det tror jag i alla fall. Jag tror till och med att jag har en alldeles speciell svaghet för hans berättelser. Eftersom jag växte upp under en tid då TV var förskonat från alla dessa kanaler med reklam och allehanda mer eller mindre idiotiska "reality-program"- och i stället ganska ofta (som jag minns) visade både teaterpjäser och fina engelska produktioner (vem minns inte Forsytesagan?) - har jag och min generation haft förmånen att få se en del av Henry James romaner i filmatiserad form på just TV.

Jag minns framför allt " The Portrait of a Lady". Den måste väl ha visats i svartvitt men det var lika fascinerande för det. (Suzanne Neeve och Richard "Dr Kildare" Chamberlain i huvudrollerna). Man satt som klistrad vid TV-rutan.

Lite senare i mitt liv hamnade jag på en biograf i London där man visade "The Europeans"- nu var så klart allt i färg- och vilka färger sen- sprakande höstlika New England-nyanser- gyllene och röda löv och så den där långsamma men ack så fängslande handlingen... Jo, jag kan nog säga att Henry James har lämnat starka avtryck i mitt liv. Den där gången i London bestämde jag mig för att se höstfärgerna i New England med egna ögon- och så blev det (fast det dröjde förstås ett tag).

                                  Colm Toíbín har skrivit om Henry James i "The Master" och den finns också i svensk översättning. Jag har den i min hylla och jag känner att det väl kan vara dags att ta fram den och börja läsa....



Även Lyndall Gordon har fångats i Henry James nät - här har han skrivit om kvinnorna i James liv.  Colm Toíbín ger boken goda vitsord "Gordon is superbly interesting about James as an artist.... The best single book about him." (Förlag: Virago) 

På svenska finns väl en hel del att läsa av och om James men tyvärr ser det ut som om bara en enda av hans böcker är tillgänglig via "vanlig nätbokhandel"- nämligen "När skruven dras åt"- men den kan man få i pocketutgåva och till ett facilt pris. Modernista ger ut.

The Bostonians av Henry James

Ibland kan filmen skapa längtan efter boken- så blev det i det här fallet. Igår kväll ägnade jag några timmar (cirka 2) åt filmatiseringen av Henry James (1843-1916) roman från 1886- "The Bostonians".

-

Handlingen bygger på ett triangeldrama mot bakgrund av kvinnorättsrörelsen och några av dess förkämpar i Boston på 1870-talet. Basil Ransom är en ung man från Mississippi- med advokatpraktik i New York (den går inte bra)- under ett besök hos en kusin -Miss Olive Chancellor träffar han den vackra Verena Tarrant som Olive tar under sina vingars beskydd- Verena är en god talare och hon behövs i kvinnorörelsen. Basil som får följa med på ett möte är inte alls intresserad av "frågan" däremot blir han störtförälskad i Verena. Nu börjar en maktkamp mellan Olive och Basil- och Verena kastas in i en häxkittel av känslor och tankar som hon inte kan behärska. Vem vinner kampen om Verena? Det får vi inte veta förrän i filmens allra sista ögonblick.

-

Jag tyckte mycket om den här filmen kanske mest för att Vanessa Redgrave är en så ypperlig skådespelerska (Hon har rollen som Olive Chancellor)- men triangeldramat är spännande att följa också och det är just det outtalade som ger den extra kryddan- är det så att Olive känner mer än stark vänskap för Verena? Vi får inte veta- vi kan bara gissa. Jag måste också medge att jag faller för Christopher Reeves Basil- han må vara en stockkonservativ syd-statare...och han är säkert inte särskilt sympatisk egentligen.... Kvinnosaksfrågan har egentligen underordnad roll i både filmen (och som jag har förstått) boken- däri låg nog inte Henry James passion- och jag tycker ändå om....

-

Nu ska jag försöka skaffa boken- så att jag kan läsa "originalet". Jag tror inte att den blivit översatt till svenska.

-

Läs mer om filmen här.

-

En kväll med Henry James

Filmen är från 1984. Vanessa Redgrave och Christopher Reeve. Boston. Vemodigt.

Det går i höstens tecken....

En gång för mycket länge sedan nu (1979) såg jag en film i London- filmen var alldeles färsk då men boken som den baserade sig på var då 100 år gammal- det var "The Europeans" av Henry James. Henry James tar gärna upp motpolerna USA- Europa- dvs de kulturella skillnaderna (och de är många, betydligt fler än man kan ana och tro). "The Europeans" följer temat... och det var en vacker film. Mycket vacker- fylld av höstlöv i glödande färger i ett disigt New England.

-

Jag längtade omedelbart dit när jag såg filmen... dit till det där landskapet med sina höga träd med röda och gula löv... till naturen som tycktes orörd och mystisk. Då anade jag inte att jag en dag skulle bo mitt i allt detta. När hösten kommer längtar jag alltid till New England. Ingenstans är färgerna så starka och luften så klar under den tiden.

-

Fotot ovan är från the Kancamagus Highway som vindlar sig upp i the White Mountains i New Hampshire. Man kan också vika av vid staden Lancaster och köra rakt in i North-East Kingdom i Vermont..