Författare på Sylt: Ernst Penzoldt

Ernst Penzoldt (1892-1955) var både författare och konstnär och han tillhörde den generation som tvingades delta i två stora krig. Under första världskriget tjänstgjorde han som sjukvårdare och år 1915 började han skriva dikter och små berättelser för att klara av allt det hemska som han tvingades omge sig med. Efter kriget var han totalt desillusionerad och därför fick nu skrivandet och konstnärskapet hjälpa honom att klara livhanken. Han blev igen inkallad år 1938 men frikallades på grund av sjukdom några år senare.

På Sylt vistades han av och till från år 1937 och i den lilla boken "Sommer auf Sylt" tecknar han ner sina minnen i form av en innerlig kärleksförklaring till den ovanliga ön.

"Liebeserklärung an eine Insel in Betrachtungen, Episteln, Erzählungen und Bilderbriefen mit farbigen Zeichnungen des Verfassers."

Mina foton kan inte göra rättvisa åt Penzoldts små konstverk som fyller sidorna i boken.

Man sollte sich jeden Tag
mindestens einmal verlieben,
in einen Menschen,
einen schönen Baum,
in eine Farbe
oder die Anmut
einer Katze.
Ich jedenfalls tue das
und fühle mich wohl dabei.

Ernst Penzoldt

Mest känd är Penzoldt förmodligen för sin skälmroman "Die Powenzbande". Tyvärr ser det inte ut att finnas något i svensk översättning av denne fine och lågmälde författare.  Här en länk till en tysk blogg med ett utförligt och intressant inlägg om Ernst Penzoldt.

Författarnas Sylt

 Observera att det är fråga om ön (inte om frukt och bär som säkert också har fått författaruppmärksamhet, men, nu ska det handla om geografi och historia ett tag.)

När man tittar på kartan här ovanför kan man snabbt konstatera att Sylt har ett mycket utsatt läge- rent vädermässigt och ön har drabbats av många svåra stormfloder. 

Sedan år 1927 är Sylt förbunden med fastlandet via en järnväg "Hindenburgdamm" - den högtidliga invigningen ägde rum den 1 juni samma år. Då hade arbetet med förbindelsen varat betydligt längre än som var planerat- på grund av bland annat en mycket svår stormflod som drabbade området den 30 augusti år 1923. Om detta skrev den österrikiske författaren Robert Musil.

Robert Musil (1880-1942) är mest känd för sitt stora verk "Mannen utan egenskaper" (och man kan köpa alla delarna i svensk översättning i pocketutgåva via t ex nätbokhandeln.). Musil skrev dock en hel del annat också och jag skulle gärna vilja  få tag på hans "Kleine Prosa". I  Insel Taschenbuchs trevliga serie "Literarische Reisewege- Sylt" kan man läsa om stormfloden av år 1923 som den upplevdes av just Robert Musil. Det är spännande läsning och Musil ger en detaljerad beskrivning av katastrofen som svepte med sig hela den påbörjade Hindenburgdamm på en enda gång.

Den 30 augusti var det fortfarande badsäsong men de flesta turister hade lämnat ön. I ett par dagar hade man drabbats av svåra åskväder och sydvästvinden låg på kraftigt. Blixten slog ner och antände en stor bondgård och så ökade vinden under natten. Det blåste så hårt att man inte kunde hålla ögonen öppna när man gick ut och klockan tre på eftermiddagen hade vattnet stigit och det fortsatte att stiga högt över stränderna och så slukades en del av stranden med alla strandkorgar också.

Det värsta var dock att 250 000 kubikmeter jord från Hindenburgdammen helt försvann (inklusive arbetsmaterial och maskiner).

Musil konstaterar att invånarna på Sylt var vana vid den här typen av katastrofer- de arbetade på som vanligt och röjde upp i eländet. Det var mestadels djur som omkom i vattenmassorna men några människor miste också livet.