Jag har just nu Dubravka Ugresics essäsamling "Europe in Sepia" på mitt läsbord- mycket intressant läsning. Ugresic har fått flera av sina böcker översatta till svenska och det är bara att hoppas på att den här samlingen också kommer ut på vårt språk snart.
Dubravka Ugrešić (f. 1949) kommer ursprungligen från Kroatien men hon lämnade sitt hemland för cirka tjugo år sedan och bor numera i Amsterdam. Jag återger Anneli Dufvas motivering till varför Ugrešić borde få Nobelpriset i litteratur:
För att Ugresic i sina romaner och essäer låter tiden, minnet och exilen, i fragment, likt fotoalbum, öppna en tankevärld präglad av ett Europa format både av sina krig och sina filosofer. Hon verkar som författare i en zon där klassisk bildning möter masskultur, öst möter väst och hon gör det med ett språk som både förmår att bära, och lever av, dessa motsatser.
Jag läser och låter mig föras både bakåt och framåt i tiden- jag tar del av tankar som jag känner igen själv (men jag kan inte formulera dem på ett så filosofiskt och bildat sätt som Ugrešić.) Jag känner mycket dåligt till de östra delarna av Europa och jag kommer aldrig att kunna begripa fullt ut hur det var att växa upp bakom en järnridå. Lite klokare blir jag dock när jag läser dessa så välskrivna essäer.
Mycket handlar också om den tid vi lever i nu- med ett alltmera accelererande informationssamhälle. Fort ska det gå- och all kommunikation ska ske så kortfattat som möjligt. Folk fipplar ständigt med i-phones och ofta består detta fipplande i att spela allehanda spel. (Jag förundras själv över detta "fenomen"- skolbarnen på väg hem via till exempel buss verkar numera inte tala med varandra längre- man glor i stället stint på sina mobila telefoner.)
"Waiting for my flight I watched a girl opposite me, who, truth be told, was no different than the girl sitting next to her, or the guy who had taken off his shoes and stretched himself out on a leather airport armchair, playing with his iPhone. They were all fiddling with their iPhones. I´m ready to bet that the more serious and sullen their faces, the more banal the content on the little screen captivating their attention."
Det handlar också om krigsförbrytare, om det gamla Jugoslavien och så skriver Ugresic om speciellt en rysk författare: Yuri Olesha. (1899-1960)
"Olesha räknas till de s.k. "följeslagarna" eller medlöparna till sovjetstaten. Från 30-talet levde han isolerat och kämpade med sin alkoholism. Han skrev då bl.a. filmmanus och filmkritik. Han var en artistiskt stilmedveten författare. Mest berömd är hans roman "Avund" (från 1927), som visar kontrasten mellan effektiva sovjetmänniskor och handlingsförlamade individualister."
(Denna upplysning kan man hitta på Wikipedia). Ugresic anser att just romanen "Avund" är en mycket stor bok (även om den inte är sidrik).
"Olesha is a shining light in the Russian avant-garde", säger Ugresic och återger en av många anekdoter om författaren. (Europe in Sepia är fylld av citat från Oleshas bok).
Böcker av typen Pride and Prejudice med zombies får däremot kalla handen. "A good book, they say can save lives. I mean, Quirk Books, for example, offers an enviable range of classics, from Android Karenina to Pride and Prejudice and Zombies." Någon har tydligen också fått för sig att stuva om i Kafkas "Förvandlingen" och låta Gregor Samsa förvandlas till en kattunge (och inte en skalbagge).
" I am sure the Little kitten will warm your heart. With a sly grin on your face, just remember the millionaire P.T. Barnum, father of the circus, and his other reassuring declaration: There's a sucker born every minute."
Det finns så mycket tänkvärt i Ugresics bok- så mycket att fundera på och så mycket att verkligen ta till sig. Hon skriver med ironi och skärpa och mycken humor och jag kommer att lämna de här essäerna med stor saknad (och säkert genast läsa om!).
