Det handlar om Argentina- det är det mardrömslika 70-talet, den tid så människor bara försvann, (mördades) och då man inte vågade andas knappt. Jag kan inte ens föreställa mig hur fruktansvärt det måste ha varit att leva i ett sådant samhälle. Världen teg- som vanligt.
Den här romanen känns som ett viktigt tidsdokument och även som en bok som är värd att läsa bara för sin egen skull- för att detta säkert är en intressant författare och framför allt för att jag tror att Holzman har mycket att säga (och att han gör det bra). Läs gärna Mary Whipples fina recension och bli inspirerad. Själv har jag lagt romanen i min önskelista (som är diger just nu....).
