Aleksandr Kuprin

Aleksandr Kuprin med en sorgsen hund.

Jag hittade en novellantologi ”Ryska berättare” ,utgiven år 1961 på förlaget Prisma och redigerad av Karin Pontoppidan-Sjövall. Volymen innehåller tio noveller av sex ryska författare, bland dem Aleksandr Kuprin (1870-1938). Kuprin var en av de många ryssar som tvingades i landsflykt efter revolutionen och han slog sig ner i Paris där han fick en hård och tärande tillvaro. Inspirationen tröt, han längtade hem men när han väl lyckats utverka tillstånd att återvända (1937) var det för sent. Kuprin var en döende man.

En rik skatt av framför allt noveller lämnade han efter sig. Jag har nu läst de tre som finns i Pontoppidan-Sjövalls antologi : Bregett-klockan, Allez! och Mässlingen. Små mästerverk allihop och med den där alldeles speciella ryska svärtan. I Bregett-klockan tas man med till militärlivets tristess och en av dessa dödtidskvällar som fördrivs med spel och supande. Stämningen är hög och den dyrbara klockan förevisas- och så försvinner den. Räfst och rättarting, beskyllningar, allmänt kaos och så förklaringen, men allt slutar i tragedi. En historia om vad slumpen kan skörda och utsökt väl berättat. ”Allez” är en kort novell om ett tragiskt kvinnoöde mot bakgrund av cirkusmiljö och i ”Mässlingen” handlar det om en ung mans utsatthet.
Det finns ett antal svenska översättningar av Kuprins verk men de flesta av dem är av äldre datum.

I den här antologin från 2017 finns en novell av Kuprin.