Fay Weldon's "The stepmother's Diary" har jag precis läst ut. Den var "Fay Weldonsk" inga överraskningar direkt. Lite extra piff på anrättningen är "dialogen" mellan Jungianskt och Freudianskt- intressant, tyckte i alla fall jag. Boken består av många lager men den röda tråden är "familjedysfunktionalitet" och "secrets and lies"." I read my daughter's diaries the other day. Let me share with you. You may think you know pretty much what's going on in your own family. Believe me, you do not. You think truly dreadful things only happen in other countries, other cultures, far away: but they also happen in your own back yard, to the nicest people, and at the hands of others who believe that they too are perfectly sane and nice, the kind who sort the household waste and try to save Africa."
Jaget i boken är Emily som är mor till Sapfo (och det är Sapfos dagböcker som bildar stommen i boken) Alla tankar silas genom Emily - det hela blir till en både frustrerande och ofta ganska otäck berättelse.
Från Fay Weldon går jag nu över till "Shantaram"som har blivit lite av ett dåligt samvete för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar