Buddenbrooks av Thomas Mann

Jag närmade mig den här boken med stor respekt- och nu ska jag försöka skriva ner mina tankar.... hur jag än bär mig åt kommer jag inte att kunna göra det här verket rättvisa. Det känns som om jag har haft min största läsupplevelse det här året redan.

-

Buddenbrooks är en berättelse som är skriven av en mycket ung författare. Thomas Mann var bara några å tjugo när han avslutade sin roman om "en familjs förfall". Det kan man inte tro.....

-

Det här är en historia om en köpmansfamilj- om en välbärgad familj och om en familj som går sin undergång till mötes- långsamt med säkert. Undergång i så måtto att de faller ner på samhällsstegen. De upphör att vara "förnäma" som en av bokens huvudpersoner, Tony Buddenbrook skulle ha uttryckt det.

-

Vi får möta Johann (Jean) Buddenbrook (konsul och ledare av Buddenbrooks affärsimperium) i bokens början- hans hustru konsulinnan Antoinette- barnen Thomas, Christian och Antoine (Tony). Dessa är huvudpersoner- många bipersoner bidrar till att färglägga den här bokpaletten. Platsen är den gamla hansastaden Lübeck.

-

Mann skildrar personerna med stor psykologisk insikt- och han kryddar anrättningen med både humor och ironi. Han träffar verkligen huvudet på spiken många gånger.

-

Den gamle Johann Buddenbrook går ur tiden och då fokuseras handlingen på de tre barnen som växer upp och gör sina val i livet. Thomas- pliktmänniskan som tar över rörelsen. Christian- slarvern och goddagspilten- Tony- högfärdsplytet men samtidigt också ett oskyldigt offer på något sätt...(fastän jag inte tycker särskilt mycket om Tony Buddenbrook kan jag inte låta bli att tycka synd om henne också).

-

"Tony var i morgonrock; hon vurmade för morgonrockar. Ingenting tycktes henne förnämare än en elegant négligé, och eftersom hon i föräldrahemmet inte hade fått ge efter för denna passion hängav hon sig nu som gift kvinna desto ivrigare åt den".

-

Bokens tema är konflikten mellan "business as usual" och konstens /musikens/litteraturens värld.

" Men vi, mitt barn är bara enkla köpmän; våra själviakttagelser är förtvivlat futtiga. Vi kan till nöds få fram att det bereder oss ett märkvärdigt nöje när de stämmer orkesterinstrumenten, och att det händer att vi inte vågar vilja svälja... För fan, vi ska sätta oss ner och uträtta något, liksom våra förfäder uträttade något...." (Thomas till Tony).

-

Med Thomas övertagande av firman börjar undergången- inte märkbart först men Thomas gifter sig med Gerda som är en kontnärsnatur- deras ende son Johann (Hanno) växer upp till en känslig och enstörig pojke.... Christian har inte kraft att vara något annat än en vindflöjel- affärer är inte något för honom. Han vill leva gott och roa sig. Konstnärstemperament har han kanske men förmår inte att "styra upp det". Thomas sköter affärerna men under stora uppoffringar. Både andliga och kroppsliga. Båda bröderna- Christian och Thomas förnekar något i sig själva- och båda går under. Hanno klara heller inte av livet. Kvar finns i slutet bara Tony...

"...men Thomas finns inte längre, ...och ingen finns längre." För henne går livet vidare- ungefär på samma sätt som förut- bara något mindre "förnämt".

-

"Jag bär fröet, ansatsen, möjligheten till alla förmågor och verksamheter i världen inom mig.... Var skulle jag inte kunna vara om jag inte vore här! Vem, vad, hur skulle jag inte kunna vara om jag inte vore jag, om inte denna min personliga uppenbarelse låste in mig och skilde mitt medvetande från medvetandet hos alla dem som inte är jag! Organismen! En blind, oöverlagd, beklaglig eruption av den pockande viljan! Bättre sannerligen, att denna vilja verkar fritt i en natt utan tid och rum än att den försmäktar i en fängelsehåla som nödtorftigt lyses upp av intellektets darrande och ostadiga lilla låga!" (Thomas Buddenbrook)