Inte bara Atwood, inte bara Munro

Kanada är ett stort land till ytan men det kommer ofta att skuggas av sin granne i söder- i många hänseenden. I fjol tilldelades Alice Munro Nobelpriset i litteratur och med det kom ett visst fokus att läggas också på hennes hemland. Här finns det mycket att utforska!

För några dagar sedan skrev jag ett par ord om The Scotiabank Giller Prize- ett stort litterärt pris med adress Kanada. Den långa listan har precis publicerats och den innehåller en hel del som lockar till läsning. Jag konstaterar att mitt eget lilla bibliotek verkligen har varit på bettet när det gäller inköp och jag hittade (väl i blickfånget) "All My Puny Sorrows" av Miriam Toews- en av författarna som finns medtagen som en eventuell pristagare till Gillerpriset. Nu läser jag och fångas av handlingen som är båd djupt tragisk och komisk men mera om den vid ett annat tillfälle- jag har hälften av boken kvar "att förtära."

Miriam Toews (f. 1964) har redan fått många priser för sina böcker (mest romaner) och hennes böcker har översatts till tyska, norska och danska (men inte till svenska). Hennes familjehistoria är intressant- hon har sina rötter hos mennoniter från Ukraina. (De blev utkastade från sitt hemland under 1800-talet). Miriam Toews är uppväxt i Steinbach i provinsen Manitoba men numera bor hon i Winnipeg.

"All My Puny Sorrows" är hennes sjätte roman. Steve Davies har recenserat i tidningen The Guardian. Vem som vinner Giller-priset får man veta i början av november.

Poeten som dog två gånger

Han hette Émile Nelligan (1879-1941) och han är än idag en av de mest hyllade fransk-kanadensiska poeterna.

Émiles historia är tragisk- hans far var irländare och hans mor var fransk-kanadensiska- och i hemmet var det fadern som styrde- franskan förbjöds. För den känslige Èmile kom detta att sätta djupa spår. Han drogs alltmera till sin mor och det franska språket och redan som tonåring började han att skriva dikter. (Han var bara 16 år när han gjorde sin litterära debut, ett underbarn). Inspiration hämtade han från de franska poeterna Verlaine, Rimbaud och Baudelaire men han var också influerad av Poe.

I Quebec brukar man tala om begreppet "the two solitudes" och då menar man den djupa klyftan mellan engelskt och franskt och svårigheten att överbrygga den- vart språkområde blir sin egen ensamhet och viljan att kommunicera saknas. Att växa upp i ett hem där dessa två ensamheter så konkret realiseras måste vara oerhört svårt.

Émile Nelligan var en stjärna i stigande när han drabbades av en svår psykiskt kollaps, bara 19 år gammal. Från den hämtade han sig aldrig och därför "dog" han för första gången redan år 1899. Han tillbringade den större delen av resten av sitt liv på mentalsjukhus.

Ett mycket sorgligt diktaröde.

En del av hans dikter har översatts till engelska och HÄR en länk till en översättning av den mycket älskade "Winter Evening".

Ah! comme la neige a neigé!
Ma vitre est un jardin de givre.
Ah! comme la neige a neigé!
Qu'est-ce que le spasme de vivre
A la douleur que j'ai, que j'ai.

Arktiska drömmar- myskoxar och "grizbjörnar"

HMS Investigator sitter fast i packisen utanför Banksön (1851)

Denna varma och sköna vårdag känns det nästan lite fel att börja läsa en bok om ishav och arktiska äventyr. Jag hittade ett lite lagom slitet exemplar av Barry Lopez klassiker "Arctic Dreams" i min brevlåda och jag kunde inte låta bli att "tjuvkika" bland kapitelrubrikerna.

Banksön hör till den kanadensiska polararkipelagen och den är mest känd för sin myskoxkoloni och så för ett djur som har dykt upp först på senare år- grizzly-isbjörnen. (Man har DNA-testat exemplaret ovan och konstaterat att det är just den blandningen på björnen.) En "grizbjörn" vill jag nog helst se på ganska långt avstånd.....

Barry Lopez ägnar ett helt kapitel åt myskoxen i sin bok. Myskoxen är en av de få stora djur som har överlevt istiderna - (mammuten dog som bekant ut). "The muskox abides, comspicuously alone and entirely at ease on the tundra, completely adapted to a polar existence.

Ovibos moschatus- myskoxe
    Foto: Tim Bowman

"Arktiska drömmar: visioner och längtan långt i norr" av Barry Lopez (Bonniers förlag 1988). På originalspråket (engelska) "Arctic Dreams- imagination and desire in a northern landscape" (1986)

En bortglömd fransman

Louis Hémon (1880-1913) kom från Brest men flyttade ganska tidigt till England och sedan, år 1911, till Kanada. Han slog sig ner i Montréal och så började han skriva. Den första romanen blev också hans mest kända verk : Maria Chapdelaine (den blev senare översatt till ett tjugotal språk inklusive svenska).

 Novellsamlingen "Le Dernier Soir"  (Den sista aftonen och andra berättelser) har nyligen lästs av en recensent på tidskriften "Lire". Han verkar vara helt tagen av boken och beskriver den i verkligt lyriska ordalag.

Maria Chapdelaine finns i mängder av nya utgåvor- serieform, e-boksform, engelsk översättning- men av den svenska versionen finns bara två ynka utgivningar - en från 1923 och så en annan från 1934 - den senare ingår i en serie kallad "15 succéböcker" (förlaget: Åhlén & söner). Författaren skriver om samhällets "små" de som dagligen måste kämpa för tillvaron. Nybyggarnas Kanada må ha romantikens skimmer men så särskilt behagligt har det inte varit att slå sig fram där.

Här är inledningen på boken:

La porte de l'église de Péribonka s'ouvrit et les hommes commencèrent à sortir. Un instant plus tôt elle avait paru désolée, cette église, juchée au bord du chemin sur la berge haute au-dessus de la rivière Péribonka, dont la nappe glacée et couverte de neige était toute pareille à une plaine. La neige gisait épaisse sur le chemin aussi, et sur les champs, car le soleil d'avril n'envoyait entre les nuages gris que quelques rayons sans chaleur et les grandes pluies de printemps n'étaient pas encore venues. Toute cette blancheur froide, la petitesse de l'église de bois et des quelques maisons, de bois également, espacées le long du chemin, la lisière sombre de la forêt, si proche qu'elle semblait une menace, tout parlait d'une vie dure dans un pays austère. »
Louis Hémon fick en våldsam och alltför tidig död- han omkom när han blev påkörd av ett tåg i Chapleau (Ontario). Vill man läsa något av Hémon på svenska blir det nog enklast att ta en titt på vad Bokbörsen kan erbjuda. Bibliotekens exemplar verkar bara vara läsesalslån.

 

The GG:s

Gwethalyn Graham fick GG:s pris både år 1938 och år 1944. Det finns en bok i svensk översättning av henne: "Jord och himmel hög" (1946)


Jag stannar kvar i Kanada för det är ett land som kanske borde få lite mera uppmärksamhet. Ofta känns det som om det ligger där i skuggan av sin store granne i söder.

Ämnet litterära priser är stort och outtömligt och det går inte att räkna dem alla. I Kanada finns det, precis som i alla andra länder, ett flertal av dem. Det största och viktigaste torde väl ändå "Governor General's Literary Awards" vara (The GG:s).

År 1936 var premiärdatum för den här utmärkelsen som i början bara hade två priser ( för skönlitteratur respektive facklitteratur)- och prissumman var 0. Ingenting, nada, zilch. Idag finns det hela sju kategorier (och då både i engelsk och fransk litteratur). Priset har höjts till $25.000. (Jag utgår från att det är kanadensiska dollars).

Den här väl påklädde mannen är Lord Tweedsmuir (1875-1940) och det var han som var initiativtagare till "GG".

Lord Tweedsmuir är mycket mera känd under sitt "vanliga" namn- John Buchan. Jodå, det är just han som skrev "The Thirty-Nine steps" ("De 39 stegen" i svensk översättning.) Till den som händelsevis inte har läst den här spännande romanen säger jag: gack och gör så omdelbart! Det är en spänningsromanernas klassiker och den kan man inte lägga ifrån sig när man väl börjat läsa.

Till dags dato har över 500 poeter, dramatiker, översättare och illustratörer hedrats med detta stora pris - och säkert kan man säga att de har (som priset ska uppmuntra till) bidragit till att få en verkligt kanadensisk litteratur att växa sig stark och levande.

Årets nomineringar kan man hitta HÄR.

"Lost Classics"

Ett kanadensiskt litterärt magasin bad sina skribenter att bidra med berättelser om böcker/klassiker som man tyckte hade glömts bort (oförtjänt). Inläggen blev till en bok "Lost Classics" som redigerades av bl a Michael Ondaatje. Den boken kan man få tag på fortfarande och jag tror att den bjuder på en hel del spännande läsning. En av de bortglömda klassikerna som nämns (och nu måste man komma ihåg att detta är ett engelskspråkigt magasin) är faktiskt "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg (Margaret Atwoods val).

Bland titlarna fanns också ett par barnböcker- och jag fastnade för den här som jag inte kände till:

Jag blev nyfiken och kunde snabbt konstatera att "Beyond the Pawpaw Trees" faktiskt finns i svensk översättning- och då har den titeln "Anna Lavinias underbara resa".

Från Libris hämtar jag följande:

Anna Lavinias underbara resa / Palmer Brown ; illustr. av förf. ; övers. av Britt G. Hallqvist

Brown, Palmer (författare)

Hallqvist, Britt G., 1914-1997 (översättare)

Alternativt namn: Hallqvist, Britt Gerda, 1914-1997

Verk som ingår i eller hör samman med denna titel

• Brown, Palmer: Beyond the pawpaw trees. (originaltitel)

Lund : Gleerup, 1956

Svenska [4], 113, [2] s.

Serie: C. W. K. Gleerups ungdomsböcker ; 129

Britt G Hallqvist skrev själv flera barnböcker och jag minns en del av dem mycket väl.

Palmer Brown (1920-2012) var både författare och illustratör. HÄR kan man läsa mera om honom.

Kanada, Tyskland och Frankrike- populärt just nu

Jag kände mig lite extra nyfiken och kollade Amazons bestsellers i hopp om att där kunna hitta något som kunde vara av eget intresse. Tre länder kikade jag lite extra mycket på- först Kanada som jag tycker hade den mest spridda och mest intressanta (enligt mig) listan.

I Kanada läser man Eric Kandels tegelsten om Wien kring år 1900. Här sjöd det av kulturell verksamhet och nya tankar. Freud, Arthur Schnitzler, Gustav Klimt, Oscar Kokoschka och Egon Schiele var alla stora namn under den här tiden. Eric Kandel fick Nobelpriset i medicin år 2000- här har han skrivit en bok som inte bara handlar om hans eget ämne men som berör även konst och litteratur under en mycket intressant epok i Österrikes historia.

Kandel är född i Wien år 1929 och han har sina rötter i det gamla Galizien. Han lyckades undkomma nazisterna genom att fly till USA tillsammans med sin bror (då var han bara nio år gammal). Även hans föräldrar lyckades ta sig ut ur Österrike.

Jag har lagt "The Age of Insight" på min önskelista.

Andra böcker som säljer bra i Kanada just nu är Tatiana de Rosnays "Sarah's Key" och Michael Ondaatjes "The Cat's Table" (den har jag läst och tyckt mycket om).

I Frankrike har man fastnat för Jean-Christophe Rufin och hans historiska roman "Le Grand Coeur" som har handlingen förlagd till 1400-talet. Rufin är läkare (en av grundarna till läkare utan gränser) och författare (och medlem av franska akademien) . Några av Rufins böcker har blivit översatta till engelska men jag har inte hittat något på svenska. Det kanske kommer.

En ny bok av Delphine Vigan är också populär: "Rien ne s'oppose à la nuit".

I Tyskland laddar man ner Grimms sagor så det ryker om det och även Fontanes Effi Briest finns att få i e-boksform (och den säljs bra i den versionen). Volker Ferkau har skrivit en bok om Tyskland som det var under ett par år på 60-talet. "Alles auf Aufgang". Den läser man mycket, verkar det som. (Annars verkar han ha skrivit mestadels böcker i genren fantasy).

Gaspé- en resa i minnet

Gaspé-halvön ligger i provinsen Quebec och sticker ut som en ganska stor tunga i Baie de Chaleur. Numera i det närmaste helfranskt men det har inte alltid varit så. Under 1780-talets första år härjade ännu"The Revolutionary War" i USA- och som bekant segrade de som startade upproret mot engelsmännen. Förlorarna- "the Loyalists" förvisades ur landet, deras egendom(ar) togs ifrån dem och de blev ofta mycket brutalt behandlade. Kanada öppnade sina portar för dessa olyckliga- och de slussades in via flyktingläger. Kanske lite i stil med det på bilden ovan. Ett stort läger låg alldeles intill Montréal och där bestämdes det att en grupp loyalister skulle tilldelas mark på Gaspé-halvön- och så grundades staden New Carlisle. Det var ingen sinekur att bli "lottad" hit- marken är inte särskilt bördig och potatis är nog det enda som växer riktigt bra. Vintrarna är kalla. Den andra stora utkomsten är fisket- ett farligt liv.

Här är den anglikanska kyrkan i New Carlisle som den ser ut idag- men... gravarna är inte så välvårdade och gravstenarna vittrar sönder. Numera har de flesta loyalistättlingar lämnat trakten (runt 1870 och framåt var det en ren exodus härifrån och tillbaka till ursprungslandet- ofta till Boston i Massachusetts). Loyalisterna blandades upp med fiskare från Jersey och Guernsey och inflyttade fiskare från Irland. Namn som Gallon, Dobson, Renouf och Beebe är vanliga på gravstenarna.

Det här är Gaspéhalvöns mest kända vy- Percé Rock- klippan vid Percé. På fastlandet alldeles mittemot kampade jag en gång- den upplevelsen hör till en av de mera spännande i mitt liv- det blev nämligen ett sjuhelvetes åskväder en natt där-tält, klippor, vatten- ingen bra blandning. Jag tror aldrig att jag haft så bråttom in i en bil förut....där fick vi för att vi ville vakna till vacker utsikt...

Så här idylliskt kan det se ut i de små byarna (fotot är dock inte mitt). Gaspé är annars lite gudsförgätet, tycker jag. Jag kunde nästan känna hur svårt de där förvisade människorna hade haft det- det vilade en tung sorg över de här platserna. Många flyktingar kom från böljande och bördiga fält i det vackra Shenandoah valley.

Jag själv blev ingift med de här människorna- och jag känner det som om de hör till mitt förflutna också nu. Jag tänker ofta på dem och på deras hårda liv- långt från hemlandet.

George and Rue av George Elliott Clarke

Den här boken är både svårläst och lättläst. Svår därför att den handlar om hemska förhållanden, barn- och hustrumisshandel, svält och fattigdom utan like- och så för att den handlar om hur en fruktansvärd barndom till slut kräver sin tribut i form av ett våldsamt och tragiskt mord (mord är alltid tragiska). Lättläst är boken för att prosan är så flytande och för att det känns att författaren verkligen har levt sig in i sin berättelse och att han har grävt ordentligt i de faktiska händelser som boken baserar sig på.

-

George och Rue (Rufus) växer upp i en liten stad i Nova Scotia där "everything smelled of coal dust and potatoes". Detta är Three Mile Plains och det kallas också för "the African Nova Scotia".

-

Three Mile Plains är beläget cirka sex mil från provinshuvudstaden Halifax. Den afrikansk-ättade befolkningen här kom närmast från USA. Efter det amerikanska frihetskriget och även 1812 års krig transporterades slavar från sydstaterna till den här delen av Kanada av de brittiska soldaterna. Inte för att de (soldaterna) var särskilt intresserade av att befria slavar utan mera för att de inte ville att "patrioterna" skulle förses med extra arbetskraft.

-

"They arrived just like two thousand black others who came with nothing to nowhere, were landed with indifference and plunked on rocky, thorny land (soon laced with infants' skeletons) and told to grow potatoes and work for ale. They was so poor, they supposedly didn't even have history. And could they afford self-respect? Well, they paid for it with their backs, their legs and feet, their hands and arms".

-

George och Rue växer upp i stor misär- och man får följa deras öden framåt i livet. Det är ingen uppmuntrande läsning- men mycket lärorik. Clarke har skrivit en mycket bra bok- och det är en bok man inte lägger åt sidan omedelbart. Själv kände jag mig tvungen att stilla en hel massa egen nyfikenhet. Eftersom det gick mycket illa för huvudpersonerna (de blir avrättade - båda två) kändes det angeläget (och inte mindre angeläget känns det idag när det igen går att läsa om en avrättning på gång i USA- som nu blivit uppskjuten för att man plötsligt inte är säker på om rätt man blivit dömd) att ta reda på hur det förhållit sig med Kanada och dödsstraffet. Glädjande nog avskaffade man denna skamfläck i ett civiliserat land år 1976 och den sista avrättningen i Kanada ägde rum i december 1962. Det sätt man avrättade på var hängning.

-

"George and Rue" slår mig rätt i solar plexus. Ett extra plus med den här boken är efterordet- och den intervju med författaren som finns där. "Today the children of Three Mile Plains are, happily, far better off than were their grandparents, but this historic black village is, more and more, a ghost town."

Alice Munro "Too Much Happiness"

Alice Munros senaste novellsamling kommer ut på svenska i höst (Bokförlaget Atlas). Jag hade dock inte tålamod att vänta och dessutom ville jag gärna läsa boken på originalspråket.

-

Vi bjuds på tio noveller - och sammanfattningsvis kan jag bara instämma i lovorden som har yttrats över den här författarinnan. Som så ofta i Munros noveller är det kvinnor som får huvudrollen och avslutningen är ibland mycket oväntad.

-

Bland de noveller jag mest fäst mig vid är" Wenlock Edge"- som handlar om förnedring först och sedan ljuv hämnd i slutänden- en verkligt spännande berättelse. Tänk scenariot att tvingas recitera dikter av Alfred Edward Housman spritt språngande naken.

-Novellen "Free Radicals" - huvudpersonen en cancersjuk kvinna som måste kämpa för sitt liv på ett helt oväntat sätt. En kuslig berättelse.

-

I "Child's Play" får vi stifta bekantskap med de två flickorna Marlene och Charlene. De återser varandra senare i livet under mycket speciella omständigheter. Ännu en psykologisk rysare till novell....

-

" Every year when you're a child, you become a different person. Generally it's in the fall, when you re-enter school, take your place in a higher grade, leave behind the muddle and lethargy of the summer vacation. That's when you register the change most sharply. Afterwards you are not sure of the month or year but the changes go on, just the same. For a long while the past drops away from you easily and it would seem automatically, properly. Its scenes don't vanish so much as become irrelevant. And then there's a switchback, what's been all over and done with sprouting up fresh, wanting attention, even wanting you to do something about it, though it's plain there is not on this earth a thing to be done."

Nyfiken på: Kanada

Två för mig helt nya författare- från Kanada. Jag är nyfiken på båda och jag har precis lyckats få tag på de här böckerna.

-

Strange Heaven av Lynn Coady och Une saison dans la vie d'Emmanuel av Marie-Claire Blais. Marie-Claire Blais böcker har översatts till flera språk- bland annat engelska.

-

Jag har börjat läsa Alice Munros "Too Much Happiness"- efter den första novellen (den är mycket otäck) är jag fast- jag kan bara instämma i Margaret Atwoods ord " Among the major writers of English fiction of our time". Nu ska jag återgå till min fängslande läsning!

Alice Munro- återknuten bekantskap

Alice Munro tilldelades det Internationella bookerpriset i maj. Ingen kunde blivit gladare än jag över detta. Jag hade många böcker av henne i min bokhylla på 80-talet. Hennes noveller är gripande och speciellt kvinnorna i dem skildras på ett sätt som fängslar mig mycket. Det gör inte det hela sämre att Munro är från Kanada- ett land som jag själv tycker har kommit på undantag när det gäller litteratur. Tråkigt nog. Det positiva är förstås att det bör finnas väldigt mycket att upptäcka där- och ... provinsen Quebec ska inte förglömmas i sammanhanget. Franska är ett mycket levande språk där-( man blir inte populär om man inte behärskar " la langue".)
-
I min hand just nu har jag Munros "Kärlekens vägar" och "Runaway". Kvinnorna står i fokus-men hon speglar i sina noveller egentligen "la condition humaine"- något som gäller och berör oss alla. Medkänsla har hon och det är det vardagliga som blir viktigt- det är en svår konst att få just det vardagliga intressant- den konsten behärskar Munro till fullo.
Hennes senaste novellsamling "Too much happiness" kommer att hamna i min brevlåda inom kort.

From the long sad party- Mark Strand

Det här är bara så vackert.....

Mark Strand- New Selected Poems

Nyinköpt lyrik i min hylla: "New Selected Poems" av Mark Strand.

18 If a man lets his poems go naked, he shall fear death.

19 If a man fears death, he shall be saved by his poems.

20 If a man does not fear death, he may or may not be saved by his poems.

(strofer som har tagits från Strands dikt "The New Poetry Handbook)

Mark Strands dikter är långsamma- de påminner mig om dyningar på havet.. .kanske är det för att jag hela tiden tänker på att Strand föddes på Prince Edward Island- Kanadas östkust är hans barndomshem. Jag läser hans poesi med stor njutning- och eftertanke.

Prediction

The night the moon drifted over the pond,

turning the water to milk, and under

the boughs of the trees, the blue trees,

a young woman walked, and for an instant

the future came to her:

rain falling on her husband's grave, rain falling

on the lawns of her children, her own mouth

filling with cold air, strangers moving into her house,

a man in her room writing a poem, the moon drifting into it,

a woman strolling under its trees, thinking of death,

thinking of him thinking of her, and the wind rising

and taking the moon and leaving the paper dark.

Edward Hopper har målat tavlan t h.

Med sikte på Kanada

Alice Munro vann Bookerpriset- det blev extra strålkastarljus på Kanada som författarland. Jag tänker definitivt beställa hennes senaste bok "Too much happiness"- en annan "Kanadensare" som intresserar mig är Rawi Hage

och som nummer tre på intresselistan (detta eviga tretal....) har jag satt upp "Mean Boy" av Lynn Coady.