Hur har jag kunnat undgå den här filmen, frågar jag mig. Jan Troells mästerverk (för det tycker jag att det är) är från 1966! Kanske tänkte jag en gång "jag har läst boken så jag behöver inte se filmen" (ovanligt dumt tänkt). Hur som helst- nu har jag ägnat en kväll åt Eyvind Johnson i cinematisk form. Gräddan av de gamla fina svenska skådespelarna kan man njuta av -Ulla Sjöblom i rollen som "tivolidrottningen Olivia" (åh, så bra hon är!) och Max von Sydow som den pladdrige "smålänningen"... och Eddie Axberg i huvudrollen som Olof Persson. Den roll som berör mig mest är Allan Edwalls- han spelar timmerflottaren som mist både hustru och barn och i otroligt vackert fotograferade scener kommer de tillbaka för honom innan han själv går bort. Så fint och känsligt återgivet av Jan Troell.En ung mans "walkabout" skulle jag vilja kalla det här för och samtidigt en historisk betraktelse över ett Sverige som inte känns alltför avlägset. Slit och sjukdom- vidriga arbetsförhållanden och ond bråd död. Hopp och förtvivlan och längtan ut , längtan till en annan och bättre värld. Olof, som kämpar sig fram. Filmen börjar i dimma och slutar i dimma men det finns hopp.
(Tiden är 1914-1918 och Olof är 14 år när filmen börjar).
En film man bara måste se, tycker jag.
