Sankte Hans har redan passerats och jag misstänker att firandet tog andra former i år. Det är länge sedan jag var i Skagen så jag har beslutat mig för att resa dit igen i sällskap av Ole Wivel och hans ” Rejsen til Skagen” ( som har blivit översatt till svenska). Ett par rader av Klaus Rifbjerg får inleda.
” Der er en duft af død
idyl og linnedskuffer med lavendel
over mine Skagenlaerreder,
men det var livligt nok
dengang
det var det”.
I mitten av förra århundradet reste man från Köpenhamn till Skagen med båt - som gick till Ålborg och man seglade genom natten i sakta mak. Man tog sig tid att se på stjärnorna som lyste över Kronborgs slott och när vinden friskade på efter Kullens fyr gick man ner till sin hytt och vaggades till sömns. Naturligtvis blev det en ände på detta långsamma färdsätt. Idag far man med bil och svischar sig fram genom landskapen.
Skagen är inte bara konstnärer och konstnärskoloni- det är en hel historia för sig själv. Det tänket jag läsa om.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar