Från de gamlas lapidariska värld

Ragnar Thoursie (1919-2010) blev över 90 år gammal. Hans sista diktsamling kom att få titeln ”Sånger från äldreomsorgen” (2009)- ett poetiskt lapptäcke över vårt ändliga liv. Bokomslaget visar ett annat lapptäcke- det som kärleksfullt satts samman av poetens älskade mor Signe.
I fyra olika kapitel blickar Thousie runt omkring sig i tiden- barndom, nutid och det som återstår. Allt blir till just ett vackert men också skrämmande lapptäcke- fragment från en mycket begränsad och ofta skrämmande tillvaro i händerna på andra, utlämnad och ensam.
I dessa dagar känns Ragnar Thoursies poetiska betraktelser mycket angelägna. Ingenting har ju blivit bättre inom äldreomsorgen på de tio år som gått och ättestupan har visat sig vara en ytterst påtaglig verklighet. Det är de gamla, de sköra som fått betala och betalar priset för politikernas idiotiska prioriteringar. Egentligen borde man skrika högt. Varje dag.

Bön

I min ålders ynkedom och nöd
O, Herre Gud, mig vänder jag till Dig.
Skänk mig ett halmstrå,
hopp, en strimma ljus.
Fruktan mig kväver.
Dig ropar jag i den mörka natt.

( s.105 Sånger från äldreomsorgen. Bonniers förlag 2009).