Från en Napoleon till en annan

Honoré de Balzac (1799-1850) blev inte särskilt gammal, bara lite över 50.

 Efter "Kusin Bette" har jag tänkt läsa fler av hans böcker. Jag har några i min hylla som säkert tål att läsas om och förhoppningsvis kan jag hitta en del i bibliotekets magasin också (klassiker brukar man numera hitta väl gömda inne på just magasinen- om de alls finns lagrade längre.)

Balzac levde under en tid då Frankrike återhämtade sig från den stora revolutionen av år 1789 och Napoleon I:s olika härjningar, som slutade i elände (så brukar det ofta gå, för den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket, heter det som bekant).

Colin Jones är en engelsk historiker och hans bok om Paris blev en gång prisbelönad. Med över 600 sidor är det inget man läser på en timme eller ens på en dag och formatet är definitivt inte "sängvänligt" heller. Det hela är kronologiskt anrättat (vilket jag tackar för) och kapitlet jag just nu har slagit upp har fått titeln "Between Napoleons"- och händelselös var naturligtvis inte den här epoken. Tre regimer hann man med på 35 år och det började med Ludvig XVIII och slutade med den andra republiken.

Den artonde Ludvig. Han dog av ålder och sjukdom och i sin egen säng år 1824. (sängen hade en gång varit Napoleons).
Koleran härjade år 1832 och i april år 1834 flöt blodet i strida strömmar på Rue Transnonain. Paris har aldrig varit en lugn stad.

Colin Jones Parisbok täcker i princip stadens historia från förhistorisk tid och fram till våra dagar. Jag tror att jag kommer att få en allmänbildande helg.