Vad som blir kvar: The Song of Everlasting Sorrow

Bilden ovan är från 1930-talet och kvinnorna bär cheongsams- (ett klädesplagg som förekommer väldigt ofta i boken "The Song of Everlasting Sorrow" av Wang Anyi.)

Den här romanen handlar mycket om kvinnor och huvudpersonen är den vackra och begåvade Wang Qiayo som är tonåring i efterkrigstidens Shanghai. Wan Qiayos vän Mr Cheng som är en skicklig fotograf tar hennes bild, skickar in det till en tidning (som publicerar) och så sätts en karusell igång som ska komma att förändra Wang Qiayos liv- hon blir inbjuden att delta i en skönhetstävling och där vinner hon tredje plats. Det är inte lätt för en så ung kvinna att fatta riktiga och kloka beslut och på vägen vidare väljer hon på ett sätt som inte skapar den lycka som hon kanske borde ha varit förtjänt av. Det blir sorg och umbäranden men med en intressant bakgrund trots allt.

Berättelsen börjar i slutet på 1940-talet och så drar den läsaren framåt i fyrtio år. Det är en mycket omvälvande tid i Kinas historia och även om det inte är landets skeenden i sig som är det huvudsakliga  här så finns hela tiden händelserna och politiken med som en mycket talande bakgrund, en bakgrund som man absolut inte kan blunda för under läsningens gång.

Jag älskar sättet som författaren inleder boken på- det känns lite som filmen West Side Story (där man först cirklar över staden för att komma allt närmare händelsernas centrum)- här börjar allt i "longtang" för att långsamt dra sig iväg till "The Young Lady's Bedchamber":  " The bedchamber in a Shanghai lontang is a place where anything can happen, where even melancholy is noisy and clamorous. When it drizzles, raindrops write the word "melancholy" on the window. The mist in the back longtang is melancholic in an abibuous way-... "

"The Song of Everlasting Sorrow" är redan en modern kinesisk klassiker och finns på en lista över böcker som kommer att bli odödliga. Det tog över tio år innan den här romanen blev översatt till engelska och nu väntar jag på att det ska komma en svensk översättning- en bok som denna måste bara bli tillgänglig för de svenska läsarna.

Jag vill gärna länka till en mycket välskriven och fin recension  (av Francine Prose i New York Times).

Själv lägger jag långsamt undan "The Song of Everlasting Sorrow"- men den sätts inte i hyllan. Jag behåller den intill mig ett tag till för omläsning av valda delar. Den är en av de bästa böcker jag läst på länge och historien om Wang Qiaoy och hennes Shanghai lämnar kvar en känsla av vemod och  evighet. Jag är djupt berörd och djupt imponerad.