Jag är ingen stor konsument av deckare men Pascal Garniers "Moon in a Dead Eye" är kanske mera att beskriva som en psykologisk spänningsroman. Gastkramande, svart, bitande.... adjektiven kan göras många.
Garnier skriver mycket koncentrerat och på lite över 120 sidor lyckas han tränga in en handfull människors karaktärer och liv. Han har valt "rummet" med eftertanke- en så kallad "gated community" - en plats för människor som vill leva i fred och inbilla sig att världen utanför inte har särskilt mycket med dem att göra. Det visar sig så klart vara helt fel.
Martial och Odette är de första som flyttar in i Les Convivales - de följs snart av ytterligare ett par - Marlène och Maxime- och så kommer en ensamstående kvinna- Léa. Sysslolösheten och ensamheten blir snart mycket påträngande faktorer och trots att en "lektant"(Nadine) anställs eskalerar underligheterna och fobier och bisarra tankar får fritt spelrum. Till slut kommer explosionen- och den blir mycket otäck. Hela den välordnade, artificiella världen kollapsar- totalt.
Jag tycker om Garniers sätt att skriva. Han lyckas väcka läsarens intresse från första sidan och så vecklar han ut handlingen på ett långsamt och mycket fyndigt (otäckt) sätt. Svart och cyniskt ibland- humoristiskt ibland och aldrig tråkigt.
Tyvärr ser det ut som om Garniers böcker inte har blivit översatta till svenska. Däremot finns ett par av hans romaner att läsa i engelsk översättning (det kommer flera). Pascal Garniers penna har dock slutat att skriva. Författaren gick ur tiden år 2010.
Mitt exemplar av "Moon in a Dead Eye" har getts ut av Gallic Fiction (2013). En detaljerad recension (på engelska) kan man läsa här.
.JPG)
2 kommentarer:
det låter spännande! mästerligt att få med så mycket så bra på 120 s. varför blir Garnier inte översatt undrar en som undrat många gånger förr?
Mrs C: Ja, nog kan man undra över bristen på översättningar- illa, illa.
Skicka en kommentar