Vad som blir kvar: The Song of Everlasting Sorrow

Bilden ovan är från 1930-talet och kvinnorna bär cheongsams- (ett klädesplagg som förekommer väldigt ofta i boken "The Song of Everlasting Sorrow" av Wang Anyi.)

Den här romanen handlar mycket om kvinnor och huvudpersonen är den vackra och begåvade Wang Qiayo som är tonåring i efterkrigstidens Shanghai. Wan Qiayos vän Mr Cheng som är en skicklig fotograf tar hennes bild, skickar in det till en tidning (som publicerar) och så sätts en karusell igång som ska komma att förändra Wang Qiayos liv- hon blir inbjuden att delta i en skönhetstävling och där vinner hon tredje plats. Det är inte lätt för en så ung kvinna att fatta riktiga och kloka beslut och på vägen vidare väljer hon på ett sätt som inte skapar den lycka som hon kanske borde ha varit förtjänt av. Det blir sorg och umbäranden men med en intressant bakgrund trots allt.

Berättelsen börjar i slutet på 1940-talet och så drar den läsaren framåt i fyrtio år. Det är en mycket omvälvande tid i Kinas historia och även om det inte är landets skeenden i sig som är det huvudsakliga  här så finns hela tiden händelserna och politiken med som en mycket talande bakgrund, en bakgrund som man absolut inte kan blunda för under läsningens gång.

Jag älskar sättet som författaren inleder boken på- det känns lite som filmen West Side Story (där man först cirklar över staden för att komma allt närmare händelsernas centrum)- här börjar allt i "longtang" för att långsamt dra sig iväg till "The Young Lady's Bedchamber":  " The bedchamber in a Shanghai lontang is a place where anything can happen, where even melancholy is noisy and clamorous. When it drizzles, raindrops write the word "melancholy" on the window. The mist in the back longtang is melancholic in an abibuous way-... "

"The Song of Everlasting Sorrow" är redan en modern kinesisk klassiker och finns på en lista över böcker som kommer att bli odödliga. Det tog över tio år innan den här romanen blev översatt till engelska och nu väntar jag på att det ska komma en svensk översättning- en bok som denna måste bara bli tillgänglig för de svenska läsarna.

Jag vill gärna länka till en mycket välskriven och fin recension  (av Francine Prose i New York Times).

Själv lägger jag långsamt undan "The Song of Everlasting Sorrow"- men den sätts inte i hyllan. Jag behåller den intill mig ett tag till för omläsning av valda delar. Den är en av de bästa böcker jag läst på länge och historien om Wang Qiaoy och hennes Shanghai lämnar kvar en känsla av vemod och  evighet. Jag är djupt berörd och djupt imponerad.

Her jade face is streaked with lonely tears, raindrops glistening on pear blossoms in the spring

Man ska lära sig något varje dag. På sidan 155 i  Wang Anyis roman "The Song of Everlasting Sorrow" hittar jag ursprunget till boktiteln. Det är en sorglig dikt skriven av den kinesiske poeten Bo Juyi (772-846, Tangdynastins tid).

Wang Anyi är dotter av den stora staden Shanghai och "The Song of Everlasting Sorrow" har handlingen förlagd just hit.

Shanghai av idag är en blandning av gammalt och modernt och jag är övertygad om att det är en mycket fängslande och speciell stad att besöka.  (fotona är lånade).

"The longtang are the backdrop of this city. Streets and buildings emerge around them in a series of dots and lines, like the subtle brushstrokes that bring life to the empty expanses of white paper in a traditional Chinese landscape painting. As the day turns into night and the city lights up, these dots and lines begin to glimmer. However, underneath the glitter lies an immense blanket of darkness- these are the longtang of Shanghai. (sidan 3, The Song of Everlasting Sorrow.)

En annan kinesisk författarinna med rötterna i Shanghai är Eileen Chang (1920-1995). Just i år satsar Penguin Modern Classics på ett flertal nyutgåvor av Changs romaner.  Eileen Chang och Wang Anyi jämförs ibland med varandra.

.

och helt plötsligt hamnade jag i Kina....

Hösten är i antågande (som sagt). Jag städar bokhyllor och ordnar, lägger i påsar (för avhysning och förhoppningsvis försäljning till välgörande ändamål (Bibliotekets vänner) och så får jag syn på böcker som jag hade glömt bort- jag skäms lite... men livet är kort och det finns så mycket att läsa. Minnet är heller inte som det har varit- men desto gladare blir jag över fynden som "skuttar fram" ur hyllorna.

"The Song of Everlasting Sorrow" av Wang Anyi har undertiteln " a novel of Shanghai" och redan på första sidan får man lära sig en del om den här staden och dess särart-

en longtang i Shanghai. (lånat foto).

Jag länkar till Anna Gustafsson Chens tipslista på läsvärda kinesiska författare i översättning. (Wang Anyi finns med).

Kinesisk litteratur är ett sorgligt eftersatt kapitel för mig. Bättring utlovas.

Shanghai i fokus

Jag har aldrig varit i Shanghai (och inte i Kina alls för den delen). Tydligen kan smogen ligga tät över staden om man får tro det här fotot (som är lånat).

Hos Bokberget  (översättaren Anna Gustafsson Chens blogg) tipsades jag om den här romanen av Wang Anyi (f.1954). Nu har jag boken i min hand och har så smått börjat läsa. Tyvärr finns det ännu ingen svensk översättning men jag hoppas att det blir ändring på det för maken till vackert språk får man leta efter och handlingen är säkert minst lika fängslande.

"Looked down upon from the highest point in the city, Shanghai's longtang- her vast neighborhoods inside closed alleys- are a magnificent sight. The longtang are the backdrop of this city. Streets and buildings emerge around them in a series of dots and lines, like the subtle brushstrokes that bring life to the empty expanses of white paper in a traditional Chinese landscape painting. As the day turns into night and the city lights up, these dots and lines begin to glimmer. However, underneath the glitter lies an immense blanket of darkness- these are the longtang of Shanghai." (Inledningsorden till romanen).