Boken kommer ut på Brombergs förlag om några veckor- jag har läst den engelska versionen.
-
I juli månad år 1967 tar den då 20-åriga Patti Smith bussen till New York. Hon är fast besluten att "göra något av sig själv". Hon har nyligen fött en liten dotter - som hon tvingats adoptera bort- hon känner sig ensam och ledsen - tröstar sig med att läsa Arthur Rimbaud.
-
I den stora staden möter hon Robert Applethorpe från Long Island. Ett band skapas mellan dem som endast döden (och inte ens den egentligen) skulle komma att skära av. De delar ljuvt och lett (väldigt mycket av det senare) under de fem år de bor tillsammans i möjliga och omöjliga lägenheter/hotellrum i New York City. De inspirerar varandra och hjälper varandra.
-
Patti har en otrolig förmåga att klara sig- födgeni. Hon tar diverse arbeten och hon tar på sig att försörja både sig själv och Robert- hon drygar också ut kassan genom att sälja bokfynd som hon hittar på olika "loppisar" till antikvariat och privatpersoner. Roberts kamp blir betydligt hårdare- men han slår så småningom igenom, han också och blir en känd fotograf.
-
Den här boken kan man läsa som en otroligt vacker kärlekshistoria- men- det är också en historia om en annan tid- en biografi om New York som det var under 60- och 70-talet. En ren nostalgitripp. Man kan också läsa boken som en berättelse om hur man inte ska ge avkall på sina drömmar- att inte ge upp- att möta svårigheterna och ta sig igenom dem. "Passion- drive- will to survive".
-
Hon skriver om en poesi-uppläsning som hon gick till med poeten Gregory Corso- Corso gillade inte det han hörde och häcklade "Shit! Shit! No blood! Get a transfusion!" " I made a mental note to make certain I was never boring if I read my own poems one day"
-
Patti låter tatuera en blixt på sitt knä- inspirerad av Crazy Horse: " Crazy Horse believes that he will be victorious in battle, but if he stops to take spoils from the battlefield, he will be defeated. He tattoos lightning bolts on the ears of his horses so the sight of them will remind him of this as he rides. I tried to apply this lesson to the things at hand, careful not to take spoils that were not rightfully mine"
-
Pattis och Roberts vägar skiljs så småningom åt- men de tappar inte kontakten.
-
Robert dog i aids den 9 mars år 1989.
-
"In this stretch of timelessness, I stopped. I suddenly saw him, his green eyes, his dark locks. I heard his voice above the gulls, the childish laughter, and the roar of the waves. Smile for me, Patti, as I am smiling for you.
-
Ture Nerman skrev en gång att "den vackraste visan om kärleken kom aldrig på pränt"- men här finns den- i Patti Smiths vackra och oförglömliga berättelse.
8 kommentarer:
Eg fekk veldig lyst til å lese denne. Du har det med å få meg til å få lyst til å lese bøker, du.
Det är jag så glad för, Bai. Tack för dina vänliga ord! (Du har också fått mig att läsa många goda böcker!)
Hvor interessant, Ingrid. Jeg elsker Patti Smiths musik, men har aldrig læst noget af hende.
Et spørgsmål: var hun kæreste med Mapplethorpe? Så vidt jeg ved var han homoseksuel?
Gleder meg, må bare få tak i den!
Sören: Patti Smith var kaereste med Mapplethorpe under några år men han började så småningom att förstå sin rätta sexuella identitet- och erkände sin homosexualitet. Patti Smith talar mycket om detta i boken.
Ah, så forstår jeg bedre :-)
Vad fint du skriver, Ingrid, och boken låter precis så intressant som jag hoppas på! Vad roligt att du tyckte om den.
Sören: Det finns diktsamlingar av Patti Smith. Många låtar har ju texter som är närmast poesi också, men det vet du nog. :-)
Snowflake: Jag tyckte väldigt mycket om boken och jag har beställt en bok med Patti Smiths lyrik nu också.
Skicka en kommentar