Mormor Akulina

Akulina var mormor till Maxim Gorkij och hon bar upp hela hans barndom. "Min barndom" läste jag för många år sedan men jag kände att det var dags för omläsning. (Inspirationen kom från boken "Kvinnohistorier"i red. av Isa Edholm).

I "Min barndom" slåss man och bråkar och super- tala om dysfunktionell familj (med våra moderna termer). Akulinas man (morfar till Maxim G således) bankar sina barnbarn med skrämmande regelbundenhet- och han slår gärna Akulina också. Det är sannerligen ingen behaglig barndom för ett barn men trots allt detta finns det en värme och en kärlek som genomsyrar Gorkijs minnen.

Akulina är en mormor som kan berätta- både sagor och historier från det verkliga livet- och lille Maxim (i boken heter han Alexej) lyssnar och frågar och lär sig om livet.

Det finns många barndomsskildringar i litteraturens värld- detta är definitivt en av de mera gripande.

"Hon berättar sina historier i låg, hemlighetsfull ton, med ansiktet tätt inpå mitt och seende mig rätt in i ögonen med vidgade pupiller, liksom ville hon gjuta in sin ande i mitt hjärta. Tonen är sjungande, och ju mer hon kommer in i sin historia, dess mjukare flyta orden. Jag njuter outsägligt, och med hela min själ är jag med."