Så vackert det är... omslaget till novellsamlingen "Flod" av den indiska författarinnan Ambai. Hennes språk är tamil. I Karavans temanummer om Indisk litteratur läser jag att Ambai (eller C S Lakshmi som hon egentligen heter)- "söker en stil som gör det möjligt att uttrycka och komma närmare kvinnors erfarenheter- och det är också viktigt att försöka förmedla kvinnors tystnader och dela det som tystnaderna bär på".
-
Tio noveller finns det i boken "Flod"- jag har läst några få men är mycket imponerad hittills och väldigt berörd av de kvinnor och kvinnoöden som Ambai skildrar- och språket är så vackert och klart... det rinner faktiskt som vatten...
-
" Nu har den vita båten kommit. Den är förlöparen, signalen att fiskebåtarna återvänder. Som en svan glider den i land, gungande från sida till sida. Långt ute till havs börjar ljusa prickar att formera sig. Fiskarnas hustrur gör sig redo att välkomna båtarna. I starka färger- bländande violett, demonrött, djupaste grönt och klaraste blått- avtecknar de sig mot den vita båten på ett bleknande, nästan askgrått hav." (Från "Gul fisk" i novellsamlingen Flod- översättning av Birgitta Wallin. (Bokförlaget Tranan).
-
Och... jag har läst ut "Kejsarens galning" av Jaan Kross. En mycket tänkvärd bok. Den känns angelägen och viktig. Jag ska försöka få ihop några rader om den så småningom.
